Psykologerna.org</h1> <article> <h1>Psykologerna.org</h1> <p>Jonas Mosskin | Filtered: psykologi — Mon, 14 Dec 2009 13:50:38 GMT</p> Tore Gustafssons som startade Psykologstudent.se har nu blivit PTP-psykolog och håller just nu på att bygga upp ett nytt forum:Psykologerna.org för alla som är ptp-are och legitimerade psykologer. Det är en sluten medlemssajt där man kan diskutera angelägna Read More......(<a href="http://feedproxy.google.com/~r/mosskin/~3/OOjOwaYIQrY/">read more</a>) </article> <article> <h1>300 poäng senare - snart psykolog</h1> <p>Tore — Thu, 02 Apr 2009 16:46:00 GMT</p> Idag hade vi det sista ordinarie basgruppsarbetet på utbildningen. Nu är det bara framläggning kvar. Som klass så träffas vi bara formellt en gång till. 300 poäng senare och 5 år senare så är vi här. Jag startade den här specifika bloggen (Snart färdig) för att fånga lite mer personliga tankar kring utbildningen (än i Psykologiaktuellt). Vi satt idag på den absolut sista basgruppen och reflekterade över...(<a href="http://psykologstudent.se/blogs/snart_frdig/archive/2009/04/02/300-po-228-ng-senare-snart-psykolog.aspx">read more</a>) </article> <article> <h1>Svenskt arbetsliv alltmer jämställt</h1> <p>Tore — Tue, 27 May 2008 19:38:00 GMT</p> <p><a href="http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=773775">DN:se skriver idag</a> om det som vi sällan har pratat om på denna sajt. Jämställdhet. Unga människor ska börja vandra in på respektive köns vanligen dominerade arbetsplatser. Blir spännande att låta det gå fem år till och se om det är en trend som håller i sig. Inte för att jag tror att något särskilt skulle hindra men visst blir man förvånad när man ser förändring inom detta område? Jag drömmer mig tillbaka till termin tre (?) och boken <b>"Att göra kön : om vårt våldsamma behov av att vara kvinnor och män."<br /></b></p><p> </p><p>Hmm... ska snart sluta fly tentauppgiften. </p><div style="clear:both;"></div> </article> <article> <h1>Tores reflektioner efter Psykoterapimässan 2008</h1> <p>Tore — Sun, 13 Apr 2008 09:28:00 GMT</p> <p>Först vill jag tacka för att jag, Jessica och Johan fick komma in som press på mässan. Det var fantastiskt kul att få chansen att agera journalist och täcka så mycket som möjligt av de tre dagarna. Vi har sörplat dryck från kaffeautomaten och njutit av lugnet i Presscentret efter att vi sprungit omkring för mycket och fått huvudvärk och ont i tårna. När vi klagade som mest så kom Jessica till undsättning och såg till att vi jobbade lite till.<br /><br /><br />SYFTET<br />Syftet för mässan blev inte riktigt klart för mig förrän jag pratade med Margareta Mörner från mässledningen (en videointervju med henne kommer senare). Det hon berättade var att mässan är till för att skapa en enad front som psykoterapeuter. Att agera tillsammans inte bara i att visa upp egen verksamhet utan också att verka för psykoterapier i stort. För när jag pratade med psykologer och socionomer på plats så hade de rätt olika bilder av själva mässan. Några hade varit och lyssnat på en psykoanalytiker som berättade i stort om vad tänkande var och en annan föreläsning de berättade om upplevde de som ett säljmöte från KBTare. Så det fanns en väldigt stor bredd i vad som visades upp som ni även kan se av vår rapportering. Och med tanke på det psykoterapikrig som vanligtvis förs så är det en rätt unik händelse att alla dessa olika terapier samlas under ett tak och gör gemensam sak – för fram psykoterapier (och inte bara sitt eget, eventuellt på bekostnad av någon annans).<br /><br /><br />STORA FÖRENINGAR<br />Ett av båsen som jag gick förbi och intervjuade folk från var det psykoanalytiska. Det var två föreningar som var företrädda där. De gjorde dock gemensam sak och som förklarat i intervju senare så är det inte så stora skillnader mellan föreningarna trots att de har två skilda utbildningar. Man kan spegla detta i att det var två olika KBT-föreningar på plats, SFKBT och BTF. Den första har mer fokus på det kognitiva och den andra mer på behaviorism. Kommer dessa två tids nog att göra gemensam sak och stå i samma bås? Det förs diskussioner ibland på BTFs mejllista om sammanslagning av föreningarna fast ärligt talat så tror jag inte att det blir mer än att stå i samma bås. Poul Perris pratade kort på föreläsningen om KBT och egenterapi att det är olyckligt att det inte finns större samordning inom svensk KBT. Det skulle underlätta att göra gemensam sak kring utbildningar och i vilka krav man ska ha på studenter under utbildning.<br /><br /><br />ERFARNA BESÖKARE<br />Linus, en PTP:are som gått i Linköping funderade sista dagen över att han nog hade tagit ställning och kunde välja nog så lätt mellan vilka föreläsningar han skulle gå på. Men hade man gått på mässan från de lägre terminerna så hade man nog haft mycket svårare och säkert lyssnat på ett annat sätt på föreläsarna. Jag på termin 8 var ibland rätt skeptisk till det som sas och kunde gå på föreläsningar bara för att få höra hur tusan de fick saker att gå ihop. Till exempel så lyssnade jag på Nina Makower som berättade om KBT och självförtroende. Behavioristiskt sett (som jag nog så ofta tittar på saker) så är självförtroende ett mentalistiskt konstrukt (inte en egen agent, inte en orsak utan ett samlingsbegrepp bara) och enligt ACT (åtminstone i boken ACT for Depression) något som man inte ska fokusera så mycket på. Deprimerade klienter kan ha ett ”damaged self concept” men att arbeta med att först skaffa ett bra självförtroende för att senare leva är en dålig väg att vandra. Börja med att skaffa ett liv och se om det kanske kommer ett självförtroende eller inte. Det är ändå inte viktigt, livet är det. Men Nina höll en nog så övertygande föreläsning och fick mig att fundera över kognitiva tekniker och om de hör till bra KBT eller inte. Olle Wadström var rätt så tydlig i sin åsikt om kognitiv omstrukturering under sin föreläsning om ältande – det skapar mer ältande och kognitiv psykoterapi är inte bra då det skapar mer ältande. Och för att knyta an till vad jag började stycket med så kan vi som gått en lång bit på psykologprogrammet konstatera att vi lärt oss mycket och kan idag granska det som ställs framför oss.<br /><br /><br />KBT I SVERGIE<br />Liv Svirsky och Ulrika Thulin pratade om KBT med barn och var rätt tydliga i slutet av sin föreläsning när de berättade att man inte kan arbeta med KBT efter några kursdagar. Man måste gå en steg-1 för att kunna arbeta med det. Så gå inte till de som inte har blivit rätt utbildade i KBT och som kan garantera den produkt de producerar. Under en föreläsning om KBT-psykologen i primärvården med Catharina Björk så diskuterades detta. Hur mycket KBT behöver en utövare kunna? Catharina berättade om hur andra yrkesgrupper kunde vara med och ha KBT-sömnskola för patienter inom primärvården. Men det handlade där om psykopedagogik och inte exponering/kognitiv omstrukturering eller beteendeanalys/fallkonceptualisering (BT/KT). Så lämna de stora kanonerna till de som kan. Intressant att denna diskussion nu förs och att KBT på sina platser blir så urvattnat att det knappt är KBT. Det finns ingen statlig översyn och då är risken att vem som helst kallar sig för KBT-terapeut (vilket vem som helst kan göra oavsätt om de gått någon kurs eller inte).<br /><br /><br />STATLIG ÖVERSYN<br />Appropå statlig översyn så var det även en något varm potatis på mässan. Flera av de jag intervjuade i båsen (mässan har en utställningshall med bås från psykoterapiföreningar och utövare samt även föreläsningar runt utställningshallen) kämpade med HSVs krav på steg-2-utbildningarna. Lance Cederström, ordförande för Svenska Nätverket för Existentiell Terapi berättade om kravet från HSV som ifrågasätte om det ens skulle bli möjligt att ha utbildning för existentiell terapi i Sverige. Även andra berättade om HSVs krav och uttryckte en viss oro men förväntade sig att HSV måste tona ner sin överdrivna och positivistiskt hållna kritik. <br /><br /><br />KOM MED!<br />Jag gick omkring som Press på mässan (ja, det var ruskigt kul) och vet inte om jag fick komma in bakom så många lyckta dörrar. Men med en videokamera så fick jag ändå fyra minuter med högsta hönsen (jag blev ofta hänvisad uppåt i hierarkin när jag letade intervjuoffer). Fyra minuter som jag inte hade försökt att få annars. Någon sa till mig att mässan bara hålls varannat år så det blir inte jag som drar till mäsan nästa gång. Det finns ett intresse att få synas inför psykologstudenter (genom psykologstudent.se i detta sammanhang) och jag rekommenderar verkligen att se till att dyka upp på mässan och ställa svåra frågor och hänga med psykoterapihöjdarna (eller att agera genom psykologstudent.se). Det var fantastiskt kul så missa inte nästa mässa! Eventuellt så bör vi psykologstudenter se till att få ett ännu billigare pris för dagarna så att fler ser till att dyka upp. <br /><br /></p><div style="clear:both;"></div> </article> </main></body></html>