Hur ska vi lyckas att leva tillsammans med varandra? Det är den största utmaningen vi möter, säger Anna Kåver och Åsa Nilsonne som nyligen kommit ut med boken Tillsammans – om medkänsla och bekräftelse. Deras svar är att med inlevelse och validering så kan vi lyckas mycket bättre med att leva tillsammans. Det kommer också att ge oss en djupare känsla av gemenskap som vi i ett sekulariserat och fragmenterat samhälle ofta upplever mindre och mindre av.

Teori
Författarna har här skrivit en tredje bok i samma format som Vem är det som bestämmer i ditt liv? och Att leva ett liv, inte vinna ett krig. Tillsammans är som de andra riktad till de som vill börja att tillämpa det boken handlar om. Teoribiten är inte tung men inte heller för ytligt populärpsykologisk. De går raskt genom forskning om empati och gruppsykologi. Hur kommer det sig att vi är empatiska? Och om vi är så pass empatiska varför kantas den mänskliga historien så mycket av krig och grymhet? Kåver och Nilsonne lyckas att svara på detta med hjälp av forskningsresultat som de tolkar och drar slutsatser av. Till exempel så kan en studie av människobarn och unga apor visa på att medkänsla är biologiskt baserat. Att vi och apor gör saker för andra utan att förvänta oss belöning. En person ”råkade tappa” en penna framför ett barn som var apa eller människa. Personen försökte sträcka sig efter pennan men kunde inte komma åt den. Både aporna och människorna hjälpte då till och plockade upp pennan. Ingen av dem hjälpte dock till när personen kastade iväg pennan. 

Hur?
Det är två stycken KBT:are som har skrivit den här boken. Grundtanken är att för att skapa ett tillsammans med andra människor så behöver vi öva på det som vilken annan förmåga som helst. Hur ska man då lära sig det? Med sin bakgrund fokuserar de först på två färdigheter: närvaro och acceptans. Närvaro beskrivs som fyra steg: observera, beskriva, inte döma och delta. Acceptans går de kortare igenom och kopplar till handling: ”Acceptans innebär också att gå vidare i aktiv handling utifrån det som faktiskt är. Äntligen inser du att din tioåring hellre vill spela datorspel än höra sagor. Ni köper ett datorspel och spelar tillsammans.” En person som är närvarande och accepterande kan ta sig vidare till nästa färdighet: validering.

Validering
Metaforen som går genom boken är att vi kan se oss alla som olika utsiktstorn. Vi står ibland nära varandra och ser samma saker eller långt ifrån varandra och med helt olika vyer. Att hoppa över till den andres utsiktstorn en stund är att använda sin inlevelseförmåga. Vi blir då känsliga för att saker är olika för oss. När du väl är där så kan du ta och göra handlingen som boken uppmuntrar till och som skapar ett tillsammans – validering. Begreppet kommer senast från DBT och i det psykoterapeutiska arbetet med personer med borderline. Validering gör vi när vi bekräftar en annan person. Det är inte att uppskatta en annan person utan att säga att vi ser giltigheten i det en person upplever utifrån dennes utsiktstorn.

Praktik
Resten av boken är anvisningar till hur man utvecklar förmågan att validera och få ihop det med övrigt relationerande. Den som har läst om validering i DBT-böcker tidigare kan säkert redan en del om detta redan. Det jag gillar med Tillsammans är att principerna beskrivs med hjälp av vardagsnära situationer som visar på hur man kan göra för att använda detta i sitt eget liv och inte bara i klinisk praktik som psykolog. Det kan i min uppfattning göra det enklare att föra över det till klinisk praktik då det inte blir artificiella förmågor utan kontext utan något naturligt och förankrat i den övriga erfarenhet man har.

Är boken bra?
Det här är en fin bok som jag kommer att återkomma till flera gånger. Små böcker lockar mig att komma tillbaka. Det blir inte ett lika stort projekt. Dessutom så har Anna Kåver och Åsa Nilsonne verkligen lyckats att skapa en kompakt bok för ett väldigt stort ämne. Det är knappast första gången en bok skrivs om relationer (dr Phil, Jacobson & Christensen och alla andra) men första gången som någon (mig veterligen) får ihop KBT, acceptans, medveten närvaro och relationer. KBT brukar inte handla om relationen men gör det här på ett övertygande sätt utan att bli tråkig behaviorism eller abstrakt kognitivism.

Boken har gjort starkt intryck på mig. Jag har övat lite på vad boken uppmanar till och jag känner mycket större gemenskap med människor när jag gör det. Relationen med min flickvän känns än mer kärleksfull och levande och som gammal ex. socialfobiker så upplever jag en annorlunda kvalitet i mitt samspel med andra. Men som författarna skriver så är det en förmåga att öva på och effekterna faller bort så fort som jag inte agerar medvetet närvarande, accepterande och bekräftande. Så ständig övning är det som gäller. Dags att ta ett nytt varv med boken.

Utlottning av böcker! Vi lottar ut tre stycken exemplar av denna bok. Följ anvisningarna efter denna länk.