Dags att modernisera Egenterapin?
I det här inlägget tar jag upp:
1. Vikten av ett utbildningsmoment såsom egenterapin dvs. ett moment som syftar till att förbättra den blivande psykologens bedömningsförmåga i terapisituationer.
2. Debatt: Vad finns för alternativa metoder grundade i vetenskap, evidens och beprövad erfarenhet?
1.
I sin vagga har debatten om evidensbaserad psykoterapi främst kommit att handla om specifika metoder, vilket säkert är en logisk utgångspunkt. Nästa steg borde dock vara att man tar hänsyn till den inte helt oviktiga variabeln ”skickligheten hos den som applicerar metoden”. Detta tas upp i Psykologtidningen nr 7/2008 där professor Rolf Sandell pekar på att evidens är beroende av yrkesskickligheten hos den som applicerar den. Det är alltså fel att dela ut en terapimetod som om det vore en tablett ur en pillerburk utan att se till att även terapeuten ”evidensbaserats” först. Vikten av yrkeskompetenta praktiker för att uppnå ett gott resultat diskuteras också i Roth och Fonagys bok What works for whom?. Vilka verktyg kan vi då använda för att ”evidensbasera” en psykolog?
Det moment som idag slår an på dessa strängar är först och främst egenterapin. Momentet är tungt traditionsbetonat och grundar sig från början i psykoanalytiska normer. Frågan är om tradition ska vara en så stor del av kakan utan att utvärderas. Ur Lundastudenters synpunkt har egenterapimomentet hittills saknat en tydlig målformulering, uppföljning och utvärdering. Vilken behållning man fått av momentet skiljer sig också mycket mellan studenter. Prioriteten av momentet är dock tydlig. I budgeten står det idag för ca 10 % av PSP i Lunds kostnader. Trots denna enorma kostnad täcker beloppet inte ens hälften av den faktiska kostnaden varpå studenterna får betala resten ur egen ficka!
Det är mycket positivt initiativ att egenterapin får så stor plats. Det är ett tecken på att det finns en strävan mot att täcka upp kvalitativa aspekter av yrkesutövandet. Den ekonomiska verkligheten ser dock ut som den gör idag, med hårt pressad ekonomi och studenter som vet att obligatoriska delkurser enligt svensk lag inte får kosta pengar. Universitetet kan idag endast bekosta c:a 20 egenterapitimmar. Frågan är om detta är väl investerade pengar eller om det finns andra former som kan ge lika bra eller bättre avkastning! Detta är en fråga som måste diskuteras och debatteras.
2.
För att bidra till debatten om alternativa vägar till egenterapin vill jag här diskutera vilka kvalitéer man faktiskt vill förbättra med ett moment som egenterapin.
Under psykoterapimässan 2008 tog, enligt psykologstudent.se, Astrid Palm-Beskow upp att de som utövar mindfulness har bättre resultat med sina patienter än de som inte gör det. Här spinner jag vidare på det:
Mindfulnessforskaren Ruth Baers har innefattat fem variabler i sitt verktyg FFMQ som ska mäta grad av mindfulness. Dessa fem variabler svarar väl upp till de egenskaper man kan anta att det är viktigt att en psykolog utvecklar under en terapisession.
Förmågan att…
- Observera - Internt eller externt stimuli
- Beskriva - Vad som sker här och nu.
- Handla medvetenhet - Att Vara här och nu, inte autopilot (Engelska: act awareness)
- Icke-dömande – Utan utvärdering och rannsakan
- Icke-reaktivitet – Utan att nödvändigtvis handla utifrån eller ”dras med” stimuli
Baer har i sin forskning jämfört erfarna meditationsutövare (EM) med icke-utövare (NM) och fann följande korrelation på FFMQ för EM:
Observera: .82
Beskvriva: .53
Handl. Med.: .63
Icke-dömande: .69
Icke-reaktivitet: .84
Om mindfulness-variabler är viktiga för de yrkesmässiga egenskaper en psykolog behöver, pekar resultatet på att meditation bör inkluderas i utbildningen.
Jon-Kabat Zinn skriver i sin ”Coming to our senses”:
Meditation är ett sätt att vara, inte en teknik och inte avslappning stavat på annat sätt. Det är inte heller ett medel för att kontrollera sina tankar på. Meditation är att tillåta dig själv att vara exakt där du är, som du är och för omvärlden att vara precis som den är. Det handlar om att stanna upp och uppleva nuet.
Möjligheterna är många och det behöver inte vara svårt att hitta alternativa lösningar på egenterapiproblemet. Här är en lösning som skulle vara helt gratis:
1. Mindulnessträning med kurs i meditation (ex. andningsövningar, loving-kindness övningar övriga meditationsformer)
2. Seminarie där specifika svårigheter tas upp. ”jag kan ha svårt för att…”
3. Individuell terapi på 10 timmar parallellt med egna klienter. För att diskutera de prövningar som dyker upp/kan dyka upp, beträffande sig själv i terapisituationen.