I DN skriver Tor Wennerberg om relationell psykoterapi, den senaste generationen av psykodynamisk psykoterapi. Vissa ser det som fult att prata om generationer eller våger av terapiinriktningar men för mig som nybörjare så är det behändigt i alla fall. Tor Wennerberg skriver om relationell psykoterapi utifrån den nya boken av Paul L Wachtel - "Relational Theory and the Practice of Psychotherapy". Det ska vara en stridsskrift som är ute efter att skapa intresse för det relationella perspektivet som enligt Wachtel inte fått nog mycket uppmärksamhet.
Hur får psykoterapier uppmärksamhet egentligen? Jag tänker att det handlar mycket om disseminering. Vi har inga läkemedelsbolag som står för luncher och info om läkemedel, eller i det här fallet, nya psykoterapier. Så vem står för kanalen ner till psykologerna? Vi psykologstudenter har nog en ganska uppdaterad kunskap i allmänhet eftersom det är lektorer och professorer som ska vara insatta i det senaste som lär oss. Men vem lär psykologerna? Eller snarare kanske, på vilket sätt tar psykologerna till sig kunskap? En av föreläsningarna under utbildningen handlade om just relationell psykoterapi och det var intressant. Men inte var teoribygget bakom strukturerat på ett sätt så att det var lätt för mig som psykologstudent att ta till mig det. Det var grenar hit och dit och en flora av olika perspektiv. Så ser det förstås ut i forskningen men det gör det till en djungel för den som vill sätta sig in i allt. Jag brukar hävda att KBT inte är lättare att lära sig men oftare har pedagogisk litteratur.
Kanske lyckas Wachtel med sitt uppdrag just genom att skriva en bra bok. Har du läst den? Kommentera gärna. Du som blir nyfiken på boken kan kolla i den här på Amazon.
Läs även Mosskins blogginlägg om Tors artikel.
Posted
11-06-2008 15:17
by
Tore