Psykologiaktuellt

Utkastet till DSM-V nu offentligt!

2010-02-10T17:58:00Z

Nu återstår bara det lilla och smidiga (eller?) arbetet att skapa konsensus kring manualens slutgiltiga utformning, som kommer publiceras under 2013.

Jag har själv inte hunnit läsa utkastet utan ville mest publicera en liten blänkare och öppna upp för diskussion!

Surfa in på http://www.dsm5.org om du är nyfiken.

Tre lösryckta exempel på några föreslagna tillägg, som alltså inte återfinns i DSM-IV:

Hoarding Disorder

Binge Eating Disorder

Mixed Anxiety Depression

Hittar du några spännande tillägg får du gärna dela med dig i en kommentar!

Tips: Gratis onlinekurs i Cognitive Processing Therapy för PTSD

2010-02-01T20:15:00Z

Mike Anestis som skriver bloggen Psychotherapy Brown Bag tipsade idag om en onlinekurs i Cognitive Processing Therapy (CPT) för PTSD. CPT är en evidensbaserad behandling för PTSD vilket gör det hela än roligare!

Hittills har jag inte hunnit göra mer än att registrera mig (för att säkerställa att det faktiskt är gratis!) men tycker det verkar rätt lovande med videoklipp och kontrollfrågor för att se till att man greppar det viktigaste.

Jag tycker det är riktigt imponerande att de gör sin utbildning tillgänglig för alla! Skriv gärna några rader om dina erfarenheter om/när du testat kursen, eller om du har några andra tips på gratis online-utbildningar.

Kursen tillhandahålls av Medical University of South Carolina och för att testa själv går du in på http://cpt.musc.edu/index.

Tips: Podcast och film med Judith respektive Aaron Beck

2010-01-23T10:28:00Z

BehaviorTherapist.com delar med sig av ett flertal intressanta podcasts på sin blogg. I den senaste podcasten intervjuas Judith Beck och får tillfälle att bland annat berätta lite om den kognitiva modellen och hennes arbete med viktminskning, för att nämna något. Kul sida för de som gillar att lyssna på podcasts!

Aaron T. Beck diskuterar tillsammans med Steve Hollon och Robert Leahy hur den kognitiva terapin har utvecklats och vad som kan komma att inträffa i framtiden. Inspelningen är från ABCT:s konferens förra året och du finner den här. Beck börjar med att berätta lite om hur han kom in på området kognitiv terapi över huvudtaget.

Enjoy!

Två nya böcker som kanske blåser liv i psykoterapidebatten

2010-01-14T09:58:00Z

SvD har idag publicerat en intervjuartikel med Sten Espmark, som "Tar Freud i försvar". Sten är psykiatriker sedan 50 år tillbaka och har nu publicerat en bok, "I speglarnas sal – psykiatriska skisser", utifrån sina kliniska erfarenheter som psykoanalytiker och beteendeterapeut. Egentligen får jag inte intrycket att Sten själv förespråkar den låsta position som artikelns titel indikerar, utan han verkar snarare vara en företrädare för att olika personer har olika behov.

Den andra boken jag syftar på i blogginläggets titel är Jurgen Reeders "Det tystade samtalet - Om staten, psykiatrin och försöken att undanröja det psykoanalytiska inflytandet" som utkommer på Norstedts förlag i början på februari. Boken är skriven som en reaktion på att Psykoterapiinstitutet lades ned (Se Tores blogginlägg om detta här) samt att ett flertal terapiutbildningar mist sin examensrätt. Enligt SvD lilla faktaruta i artikeln om Sten Espmark menar Jurgen att socialstyrelsens nya riktlinjer begränsar patienters val och att han befarar att psykodynamisk terapi i framtiden ersätts med mediciner och KBT.

"I Sverige, liksom i många andra länder, finns idag krafter som är inriktade på att helt ersätta det psykodynamiska paradigmet med det nya kognitiva beteendeterapeutiska paradigmet (KBT). Inom en begränsad period om bara fem år eller har institutioner vilka funnits sedan decennier tillbaka lagts ner, utbildningar har stoppats och nya riktlinjer för behandling av psykiska problem inom psykiatrin och primärvården införts." (Från Norstedts sida om boken)

Jag ser fram emot att se vad reaktionerna blir på dessa utgivningar, från två författare som båda verkar förespråka mångfald framför likriktning. Oavsett påföljande reaktioner tror jag säkert det är två intressanta böcker för de som är intresserade av den rådande psykoterapidebatten.

Kritik mot internetbehandling och Stora Psykologpriset

2009-11-18T14:19:00Z

Jag snubblade precis över ännu en intressant debattartikel på psykologtidningens hemsida med titeln "Internetbehandling - prisvärd psykologi?", skrivet drygt en vecka sedan av Tomas Wånge (psykolog och psykoterapeut). Det handlar i stora drag om att Tomas inte kan förstå varför Gerhard Andersson nominerades till det Stora Psykologpriset för sin insats rörande internetbehandling (se Gerhards presentation kring sin forskning här).

Tomas Wånge är "bekymrad över den svenska psykologins avhumanisering" och tycker att vi psykologer de senaste tio åren "uppvisat en närmast sjuklig upptagenhet av metodologi [...]", detta på bekostnad av det mänskliga mötet och, som jag förstår det, relationen mellan terapeut och klient.

Det jag inte förstår är hur Tomas drar slutsatsen att forskning kring internetbehandling inte för svensk psykologi framåt, och han använder uttryck såsom att den aktuella forskningen skulle "ersätta psykologarbete med datorer, alltså avveckla psykoterapirelationen". Psykologisk behandling över internet verkar enligt hans fortsatta argument inte vara något som psykologer ska syssla med. Men hur ser han att ytterligare en behandlingsform skulle ersätta psykologens nuvarande arbete? När man lyssnar på Gerhards presenation (se länk ovan) blir det hela än mer oförståeligt:

"Jag brukar aldrig missa tillfället att säga att det här ska ses som ett komplement […] det passar inte för alla"

Om det är något som inte bidrar till att föra svensk psykologi framåt, tycker jag det är att skriva dylika debattinlägg som det Tomas författat, där fokus verkar vara att förkasta forskning som sådan snarare än att tolka resultaten därav. Det är väl det forskningen om internetbehandling handlar om, att undersöka huruvida det går att tillägna sig behandling över internet. Är mötet mellan terapeut och klient så heligt att det inte ens får ifrågasättas eller empiriskt undersökas? Jag kan inte tänka mig att de som forskar på internetbehandling konspirerar om att ersätta psykologer med datorer, utan att det snarare handlar om att undersöka om det fungerar! Och om det, bevare mig väl!, skulle kunna fungera lika bra för vissa patientgrupper som vanlig terapi, är väl det om något ett fynd som för svensk psykologi framåt?

Lite spridda tankar bara, skriv gärna en kommentar om du tycker jag är fel ute här eller verkar ha missförstått något. Jag är relativt ny på att skriva här i bloggen dessutom, så om du stör dig på något jag tar upp eller sättet jag skriver på överlag är sådana synpunkter också välkomna.

Får psykologer bedriva psykoterapi?

2009-11-18T14:00:00Z

Själv har jag aldrig tvekat på frågan jag ställer i det här blogginläggets titel, men efter att ha läst en debattartikel från psykologtidningen (som publicerades på deras hemsida igår) verkar alla inte vara lika övertygade. Maria Backlund (leg psykolog och leg psykoterapeut) hävdar att "Legitimerade psykoterapeuter är den enda yrkesgrupp som har behörighet att självständigt bedriva psykoterapi", ett uttalande jag finner väldigt förvånansvärt. Eva Brita Järnefors svarar å redaktionens vägnar på ett enligt mig bra sätt när hon hänvisar till att LYHS (Lagen om Yrkesverksamhet på Hälso- och Sjukvårdens område) postulerar att "all hälso- och sjukvårdspersonal [får] utföra arbetsuppgifter inom ramen för sin yrkeskompetens." Hur kan man argumentera för att psykoterapi faller utanför vår yrkeskompetens? Jag förstår faktiskt inte.

Jag vill passa på att nämna att debattartikeln ovan överlag handlar om artikeln om psykologstudenten som nekades tillträde till termin 7 då hon gått i egenterapi hos en legitimerad psykolog som ej var legitimerad psykoterapeut. Detta har diskuterats i forumet här.

Flygbolag + Iphone = Bli av med din flygfobi?

2009-11-03T12:39:00Z

Igår tillkännagav Virgin Atlantic att deras kurs, "Flying Without Fear", numera finns tillgänglig som en applikation till Iphone. Kostnad? 5 dollar! Programmet är framtaget tillsammans med företaget Mental Workout, som säljer ett flertal olika applikationer på sin hemsida. De hävdar bland annat att de kan hjälpa dig överkomma insomni med hjälp av ett 5-veckors program som enligt dem själva är "det första medicin-fria programmet som påvisats vara mer effektivt än sömnpiller". Detta för ynka 19.99 dollar...

Personligen tycker jag det känns kul att behandlingsprogram blir lättillgängliga och billiga att komma över för allmänheten, men samtidigt finns en känsla av obehag kring att sälja mobilbehandlingar för en spottstyver. Vad tycker du?

Psykologifabriken har också börjat fila på ett eget program, Viary, vilket vore spännande att höra lite mer om!

Vill du/ni ta över Psykologiaktuellt?

2009-10-21T19:55:00Z

Hej där ute!

Jag har slutat arbeta med sajten här men skulle gärna se att någon eller några tog över Psykologiaktuellt. Den här bloggen som har handlat om att kolla olika intressanta psykologinyheter och förmedla dem. Du får nischa bloggen till det som passar dig. Det kan vara fokus på kårfrågor, neuropsykologi, organisation eller något annat. Du får gärna söka en bredd dock. WeMind-bloggen täcker vissa områden bra och du kanske vill komplettera med dylikt eller annat? Ett uppslag kan vara att följa internationella mejllistor av olika slag och förmedla de nyheter som dyker upp där. Det behöver inte vara så mycket arbete. Om du redan gillar att söka upp nyheter så är mycket av jobbet gjort.

Hör av dig till johan(at)psykologstudent.se och berätta om dina tankar och vad du vill göra.

mvh,

Tore G

Arbetsförmedlingen rekryterar starkt

2009-10-05T09:58:00Z

För er som följer Platsbanken så kan man se hur det sprutar ut annonser där man söker efter psykologer inom Arbetsförmedlingen. Det sägs vara en plats där psykologen får mycket utrymme och bland de högst positionerade i organisationen. Bra lön dessutom. Är det någon som har koll på varför det har blivit så många nya tjänster?

För övrigt så vill jag slå ett slag för denna blogg. Är det någon psykologstudent som vill ta över denna nyhetsblogg? Mejla mig på tore@psykologstudent.se så fixar vi det.

Oskar om socialpsykologer i senaste PT

2009-09-02T16:14:00Z

Oskar Eriksson från Linköpingsprogrammet uppmanar förbundet i senaste PT att gå hårdare åt hur socialpsykologer marknadsförs i sin utbildning. Socialpsykologutbildningen i Skövde är tidigare påtalad här på sajten och det finns ett svar från en av deras lektorer som lyder:

Tore!
Jag fick i uppgift att ge ett första tentativt svar på din fråga.
Sedan 1875 har socialpsykologin (parallellt med psykologin och sociologin) utformats som ett eget ämnes- och forskningsområde och, precis som fallet är med psykologin, expanderade socialpsykologin mycket starkt efter andra världskriget. Det finns en uppsjö socialpsykologiska vetenskapliga tidskrifter, ett stort antal socialpsykologiska akademiska organisationer och i främst Europa och USA ett än större antal personer som enbart är socialpsykologer eller (som undertecknad) både socialpsykologer och psykologer eller (som undertecknad) både socialpsykologer och sociologer. De flesta socialpsykologer i Europa har en bakgrund i psykologin men har allra oftast disputerat i socialpsykologi. Ett undantag är Sverige där socialpsykologin fram till för ett tjugotal år sedan fört en något undanskymd tillvaro och där merparten av socialpsykologerna är och har varit sociologer.
Socialpsykologer utbildas således i forskningsområdet socialpsykologi, har inget med legitimerade psykologer att göra när det gäller yrkes- eller organisationstillhörighet.
I Sverige finns det inom parentes sagt (minst) tre professorer i socialpsykologi, dessa tre är eller har varit verksamma vid Högskolan i Skövde, och det finns även ett antal docenter och lektorer i samma ämnesområde.

Mvh
Björn Nilsson, lektor i socialpsykologi

Utifrån historisk bakgrund kanske det passade bättre om man just kallade det för sociologer, kort och gott.

Sakligt och snyggt inlägg Oskar! Keep it up!

Och mitt arbete med psykologstudent.se är över och sker nu mest för skojs skull ibland. Är det någon som vill ta över Psykologiaktuellt-bloggen? Kommentera aktuella psykologinyheter. Hör av dig till mig genom min profil här på sidan isf.

Jag slutar arbeta med psykologstudent.se

2009-07-13T13:36:00Z

Jag har nu för tiden glädjen att kunna kalla mig psykolog (olegitimerad sådan). Till hösten börjar jag arbeta på en vårdcentral i Göteborg. Det ska bli grymt kul. Fem år av studier är över och det är dags för en ny fas i mitt liv. I och med detta så kommer jag inte längre arbeta med psykologstudent.se. Det har varit givande på många plan för mig att arbeta med sajten men i och med att jag inte längre är student så är det dags för andra att ta över. Johan T är den som sköter sajten framöver (med hjälp av Fredrik J - som iofs blir upptagen med andra livsåtaganden snart ) . De kommer antagligen att behöva hjälp och om du är intresserad av att underhålla/vidareutveckla sajten så är det bara att ta kontakt med Johan. Man behöver inte kunna programmering eller sådant utan ofta andra förmågor. Om man "bara" är en engagerad forumanvändare eller bloggare så är det också vädigt fint. :)

Men jag kan ju inte riktigt sluta på riktigt så jag arbetar med att bygga upp en sajt för psykologer. Jag kan kort säga att det blir en sajt för psykologer (PTP eller längre upp) och de som går väldigt sena terminer på programmet. Det blir en stängd sajt utan den typ av insyn som finns här på psykologstudent.se. Förhoppningsvis kan vi köra igång kring 1a september. Vi kommer att kolla att alla verkligen är psykologer så det blir inget helt öppet registreringsförfarande. Det blir fördelaktigt om man är känd sedan tidigare, om man har en arbetsmejladress eller andra saker som förenklar för oss att veta vem du är. Mer om det senare.

Tänkte avsluta här med två bilder med före och efter programmet.

Stolt snubbe som precis fick veta att han kom in på programmet...

Stolt snubbe som ska till examensceremonin.

Grattis till er som befinner er där jag gjorde vid första kortet. Kul att ni kommit in på en grym utbildning!

Jag försvinner inte helt från sajten men nu får ni andra ta över. :)

OXYTOZINE - tidning för psykologstudenter

2009-06-21T12:14:00Z

Redan innan april i år så fick jag ett provexemplar av tidningen Oxytozine. Jag var mitt uppe i examensarbetet och sköt på att skriva om tidningen. Men nu är det dags. Blöteborg öser ner och det är en lugn sommar. Dags att skriva lite om tidningen!

Oxytozine - Stimulus för Stockholms Psykologstudenter

Tidningen är av och för psykologstudenter i Stockholm. Det är sex stycken studenter bakom tidningen: Lars Klintwall-Malmqvist (T9), Sanna Rönnqvist (T4), Therése Blomqvist (T4), Linnéa Nyberg Kollberg (T4), Katarina Blom (T3) och Martin Bellander (T4). Grymt att det är med folk som är kvar ett längre tag på utbildningen. Saker kommer och går och det gäller ju i hög grad projekt som görs sista terminerna. I ledaren får vi veta att syftet med tidningen är att vara "en quick fix som främjar samarbete och anknytning [mellan psykologstudenter]". Jag har alltid haft uppfattningen att just sammanhållning mellan psykologstudenter i storstäder är svårare att få till så det är ju ett hedervärt syfte. Vad skriver de då om?

Lars besöker Harmoni-Expo och rapporterar bland annat kort om tankefältsterapi som han väntar sig se en RCT för inom kort.
Julia skriver om psykologer på film och går igenom Fox Mulder från X-files.
Therese undersöker hur det står till med den rapporterade otrohetsgenen. Natur/kultur?
Daniel skriver den tyngre artikeln som handlar om just oxytocin. Han lär oss bland annat att "Det är väldokumenterat att plasma-
nivåerna av oxytocin hos människan ökar under masturbation och når en topp under orgasm hos både män och kvinnor (Carter, 1992)."
Lars skriver igen och nu om psykologen som schaman utifrån den antropoligskt förklarande boken "Persuasion and healing" av Jerome & Julia Frank.
Sanna rapporterar om hur det är att vara psykolog i Norge. De tar upp hur psykoterapeut blev något högre än psykolog i Sverige, icke så i Norge. En faktaruta berättar om vissa saker som man bör veta om man vill jobba over there.
En annan Lars skriver om intensiv och snabb PDT som kallas IS-TDP utifrån en förläsning av Patricia Coughlin Della Selva. Försvaren ska attackeras och brytas ner. Åhörarna fick en mer nyanserad bild än när de läste boken skriver han.
Katarina Blom prövar bildtolkning och vi får ett lexikon att nyttja på egen hand.
Artiklarna ovan är alla roliga att läsa men jag får säga att jag verkligen fastnade för nästa bit. De har letat upp psykologstudenter från alla orter och frågat vad det bästa och sämsta med lärosätet är. Kul att få höra psykologstudenters tankar från alla orter. Tidningen är ju uppenbarligen för Sthlmsstudenter men här blir det lite mer öppet.
Och mer....

Intrycket

Det är en fyllig tidning som får med en hel del olika saker. Inget av materialet är särskilt konfrontativt i stil med KBT-PDT-krig utan tar upp lite olika saker kring psykologstudenter. Det ger ett lite mer samlat intryck än vad jag är van i psykologstudent-sammanhang. De kör med beteendegenetik som eventuellt skulle kunnat vara lite konfronterande. Så det är inte en tidning att bli upprörd utan snarare underhållen. Daniel skriver den tyngsta artikeln och just nu kan jag vara lite less på att öht ta till mig så mycket tung info. Att det bara är en enda tyngre artikel känns skönt. Jag ser fram emot ett nytt nummer så att jag kan få se om innehållet håller liknande skön stil.

Du kan ladda ner första numret här eller höra av dig till redaktionen för Oxytozine för pappersex och prenumeration. De skriver att de ska ha nummer två ute i slutet av terminen så det kanske redan finns ute. Två nummer per termin låter som en realistisk utgåvenivå. De som arbetade med Linköpingstidningen Stimulans la ner väldigt mycket arbete på sin tidning. Om jag ska vara lite kritisk så kan jag bli lite fundersam över varför man satsar på papper i dessa dagar. De har iofs en hel del annonsörer som kanske bär hela kostnaden men annars så kan det vara mycket pengar som går till papperet istället för webbpublicering. Men om syftet är att binda samman psykologstudenter i Sthlm så kan det ju vara bra med fysiska ex. Det kanske är lättare att nå ut på så vis. Och med den här sajten och alla bloggar så finns det ju nästan för mycket att läsa. Inte nu under sommaren dock, så se till att ladda ner ditt ex av Oxytozine!

"Låt psykolog ingå i basutbudet. Anställ fler psykologer på vårdcentralerna. Ge fler psykologer vårdavtal."

2009-06-16T12:29:00Z

Så skriver Lars Ahlin i SVDs debatt - brännpunkten. Han talar om en undersökning som gjorts som visar på att det finns få psykologer på vårdcentralerna. Det finns dock många privatpraktiserande psykologer som kan anslutas till vårdcentralerna. De kan ta emot minst 44.000 patientbesök. Do the math.. En socionom uttalar sig dock kritiskt i kommentarerna och säger att psykologer inte behövs. Det nyanställs socionomer med KBT-kunskap och socionomerna har dessutom koll på det psykosociala. Antagligen är det mest fördelaktigt om båda yrkesgrupperna finns på plats med egen kompetens. Jag tänker att psykologer är bättre bildade i diagnostik och neuropsykologisk problematik varför de passar bättre som behandlare. Men visst kan det vara så att sociala faktorer inverkar stort. Det kan ju finnas en fördel i att behandla patienter efter kompetens. Jag ska snart iväg och jobba inom primärvården och får se vad socionomer och psykologer tycker där.

Hittaterapi.se

2009-06-15T21:16:00Z

ITivården skriver om hemsidan som psykologstudenter (yey!) från Stockholm har skapat. Det är en sida som ska se till att lotsa i terapidjungeln och endast föra fram legitimerade behandlare. Med tanke på den senaste mediala uppmärksamheten (se Aktuellt, efter 10:15 kommer det ett reportage) så finns det kanske ett behov av detta. Det kanske inte behöver vara svårare. Det finns dock även fler sajter som arbetar med att förmedla behandlare. Bokapsykolog.nu eller Psykologpoolen.se för att nämna några. Det får mig att tänka på att det nog inte är så långt borta innan någon gör företag av att skapa ranking av psykologer.

Allt detta kan sammantaget ses som en statushöjning av psykologisk behandling. Dess status höjs och det behövs pålitliga kanaler för förmedling. Kul att psykologstudenter ser till att skapa detta.

Jag ska se om jag kan få en kommentar av skaparna till sajten.

Privatiseringens tryck på vården - chef säger upp sig

2009-05-09T17:24:00Z

Privatiseringen trycker på i Skåne, Östergötland och nu tydligast i Stockholm. Psykologpartners tar över en stor del av öppenpsykiatrin i Helsingborg och öppnar snart upp dörrarna. Hjärnhälsan har sedan tidigare ett kontor i Lund (där jag gjorde praktik) och tar nu tillsammans med Carema över stora delar av öppenpsykiatrin i södra Stockholm. Det är skriverier i Psykologtidningen om detta. Vissa är upprörda över hur snabbt överföringen till det nya företaget gick. Som jag förstod det är man även kritisk till att man bara ska arbeta med evidensbaserad metodik (KBT). De anställda förväntas dessutom att ta emot minst fem klienter per dag. När jag var nere på Hjärnhälsan så hade folk lätt så många klienter per dag när man tittade i deras kalender. Jag fick aldrig intrycket av att det var ett för hårt tryck på de som arbetade.

I Läkartidningen från igår kan man läsa om hur en chef från en annan psykiatrienhet berättar om hur han upplever privatiseringens påverkan. Han säger att Carema/Hjärnhälsan tvingar de andra att anpassa sig. De måste också klara av samma produktivitet om de inte snabbt ska bli utkonkurrerade. Ett problem i sammanhanget är tydligen att Carema/Hjärnhälsan tydligen inte behöver ha ST-läkare under träning hos sig och med detta kan komma undan med en bättre produktivitet.

Dessutom att behöva se på vården som något som produceras liknar Daniel Frydman vid en fabrik. Och så ska ju inte vården se ut! Det mänskliga försvinner bit för bit i kraven på produktivitet och genom styrning av en organisation genom pinnar och GAF-mätningar. Vården styrs mer och mer av krav från administratörer. Och vården fylls för behandlaren mindre av mötet och mer av datorpillande. När dessa ständigt ska ändras blir konsekvensen inte en bättre vård för patienten utan en organisationsfråga.

Stefan Jern har uttalat sig olika gånger där han ställer frågan om en evidensbaserad organisation (före evidensbaserad vård).

(Please visit the site to view this media)

Förhoppningsvis blir evidensbaserade organisationer en fråga framöver som gör att man håller administrativ styrning på en vetenskapligt styrd nivå. Ger GAF:andet något? Ger det bättre vård? Eller är det bara tidsslöseri? Chefen i Stockholm tycker att det har tagit över för mycket och säger upp sig.

Regionalt medlemsmöte med Psykologförbundet - att bygga nya strategier

2009-05-06T18:32:00Z

Vi bjuds på rediga mackor när vi dyker upp vid lokalen. Det är mest äldre psykologkollegor på plats och jag undrar om det är några studenter utöver mig här (ja! Linnea var där :)). Den rediga mackan passar bra för mig som bara sitter hemma och ugglar med examensuppsatsen just nu.

Mötet börjar och 40-talet personer är på plats. Lars Ahlin tar till orda. Camilla Damell och Mahlin Olsson är även här. Det blir en timmes presentation och en timmes diskussionstid. De kommer att förmedla sina tankar om vill ha feedback. De hoppas på att dessa regionala möten som även kommer att fortsätta i höst kommer att leda till en kontakt med de regionalt engagerade. Vi psykologer behöver hålla ihop med de möjligheter som finns framöver. Vi behöver antagligen nå fram till politiker mer aktivt än tidigare.

Kongressen beslut och vision:
- föra ut psykologin och psykologisk kunskap i samhället, det gör att vi vinner terräng. Han berättar om Psykologiguiden som ett del i detta. Han säger att den redan fått mycket uppmärksamhet för den. SR ville intervju om varför guiden gjorts. Allmänheten ska få veta mer om psykologi och psykologer. Mycket krut har lagts på att skapa den. Antagligen unik i Europa. Kolla gärna sajten hemma, det hinner vi inte här.

Han ger en tillbakablick på ett 50-årsperspektiv.
Går igenom industrisamhället. Pratar om tjänstesektorns frmaväxt under 70-talet. 50% jobbar då fortfarande inom industri och jordbruk. Idag jobbar 90% inom tjänstesektorn. Det har skett dramatiska förändringar inte minst gällande informationstekniken. Det somatiska var tidigare centralt och även medicinen. Men psykologin har kommit mycket mer i fokus. Från kroppen till knoppen. Allt sammantaget påverkar människor idag (globalisering, IT, osv).

Ambitionen för oss är att fortsätta att jobba för en psykisk hälsa för alla. Oavsätt inom vilken verksamhet som vill håller på med. Vi jobbar alla för en psykisk hälsa och motarbetar psykisk ohälsa. Om man ska titta på en problembeskrivning av detta så ser vi att behoven är enorma och psykologer är för få. Detta börjar man bli medveten om men det går sakta. Sammanfattningsvis så leder samhällsutveckling till att ersättningssystem inte hänger med. Det är väldigt otidsenligt att inte psykologer finns med där. Men vi ser möjligheter här i detta glapp. Det pågår mycket i utredningar och allmän medvetenhet. Men vi måste vara aktiva. Socialstyrelsen säger att minst en halv miljon människor samtidigt finns i ett ångest-depressions-spektrum. Det är väldigt många. Det är ett problem att inte kunna komma åt psykologer.

Det råd man fått av medlemmars åsikter, kongress och undersökningar är att satsa på några få viktiga frågor. Därför är vi här nu (knyta det regionalt).

Psykologisk behandling är effektiv (han visar en del olika siffror i bakgrunden). Han visar på olika symptombilder, störningar och annat som kan bemötas av psykologisk behandling. Han var på KI förra veckan och såg där hur viktiga psykologerna är inom somatiken, t.ex. drabbade av cancer. Det finns hur många områden som helst att arbeta inom. Detta leder till slutsatsen att vi kan göra besparingar åt samhället. Det som inte gått fram är att vi kan göra riktiga besparingar. Ett viktigt argument att spetsa.

De har på PF suttit och kollat in ekonomin kring hälsan och räknat på detta.
Man kan beräkna ekonomin i samhällssektorerna. Ett exempel i verkligheten skulle kunna vara en man i 40-årsåldern som har klaustrofobiska besvär. Den beräkningen man kan göra för detta enskilda fall visar att efter hjälp så ökar personen året efter sin köpkraft med 22.000 kr. Sen tjänar andra instanser på olika sätt. Staten +86.000 kr och Arbetsgivare + 128.000 kronor. Tittar man på alla potter så drar personen in 267.000 kr om denne är frisk istället för sjuk. Lars berättar att det har studerats denna typ av data mycket i England. Han tar upp utbyggnaden av NICE/IAPT. Man har tagit hjälp av ekonomerna för att visa på behovet. Man visar även resultatet efteråt. Det blev stora vinster som kan få fram de kostnader som behöver nyttjas.

Lars berättar avslutningsvis hur man kan arbeta inom förbundet för att få mer effekt kring opinionsbildning. Han säger att de gör omvärldsanalyser centralt. Men försöker även fånga upp goda exempel för sina medlemmar. Hjälper till att utveckla hemsidan t.ex. De försöker omsätta centrala frågor till det regionala. Man behöver ta hjälp av varandra. Kan vara så att man får en handlingsplan för hur man arbetar mot arbetsgivare. Man behöver arbeta centralt bättre för att nå ut, det vet han.

Camilla Damell tar över ordet.

Lite tid över. En person frågar om varför man tar upp KBT som främsta behandling i det han sagt tidigare. Lars säger att det är utifrån Socialstyrelsen som man pratar men att man inte som förbund tar ställning till olika behandlingsmetoder.

Camilla pratar om förbundets kommunikationsstrategi och ska visa på en återblick. Hur ser det ut bakåt och med dagens frågor. Hon berättar om lobbyarbete och att det är en långsiktig påverkan som behövs. Det säger erfarna lobbyarbetare. Det tar lång tid säger hon, som vi psykologer vet. I detta arbete är det svårt att säga att vid just detta möte, debattartikel eller liknande så som man möter sitt mål. Det är snarare med små steg som man arbetar med detta. Det kan vara frustrerande och man kan möta bakslag. När man hamnar i dessa bakslag så går energin ur organisationen. Lufter går ur och det är svårt att driva frågan framåt. Man behöver kanske byta strategi eller ta ny ansats. Hon vill ta upp lite om förbundets historia. Om vad som lett till framgångar.

1955 bildades förbundet och då var agendan att ha en psykologutbildning, statlig auktorisation för psykologer, offentlig finansiering av psykologiska tjänster. Man får lite tidsperspektiv när man ser att dessa frågor varit på agendan under så lång tid. Sedan 40-talet har man lett frågan om psykologutbildningen. Den första kom till stånd 1958, ändrades 1969 och den nuvarande formen kom fram 1982. Under 27 år har man drivit frågan om detta alltså.

Specialistutbildningen började man arbeta med 1979. 1984 fattade man beslut om att skaffa en egen ordning och 2008 reviderades detta. Det finns inte idag en statlig auktorisation men målet är förstås att det ska bli så. Fortsatt arbete innebär även att försöka få till inrättandet av specialisttjänster.

Legitimation och behörighet. 1961 stod förbundet för egen auktorisation. 1978 fick vi statlig legitimation. 1994 fick man skydd för titeln. 1999 sätts behörighetskrav för anställnings som psykolog inom landstinget. Fortsatt arbete - att ha utvidgat titelskydd och behörighetskrav för utövandet av psykologyrket. Det finns personer som nyttjar psykolognamnet utan att ha rätt till det. Legitimationskravet har inte räckt. Via en statlig utredning så blev det 1994 ett utökat behörighetskrav - dock bara inom sjukvården. Behörighetskravet innebär att man måste vara legitimerad för att kunna arbeta inom sjukvården. Vem som helst kan bedriva psykoterapi eller psykologisk behandling utan att vara psykolog. Utbudet ökar och man använder diverse olika namn. Psykosyntesterapeut, t.ex. Hur ska man som allmänhet veta vem som har en statligt sanktionerad utbildning? Det har nyligen tillsats en ny utredning som ska se över titelskyddet. Kvacksalveribestämmelser ska kollas av för att se om det ska hanteras. Om det finns oseriösa yrkesutövare så får man gärna mejla till Camilla. Det är en styrka att kunna påvisa att det är ett stort problem. Hon uppmanar om detta. Det kommer in uppgifter hela tiden men det är bra med mer. 1 oktober 2010 kommer det ett förslag utifrån detta.

Det som detta visar är att arbete med frågor hela tiden fortsätter. Man blir inte klar utan får fortsätta.

Hon går nu över till offentlig finansiering. Den frågan har varit uppe på agendan tidigare. 50-talet, 80-talet, 90-talet. Länge en fråga kopplat till legitimationsfrågan. Psykologisk behandling ska ersättas av samhället. Jo, men ni har ju ingen legitimation. 1978 kom det och man arbetade under 80-talet med detta. Man gick mot riksförsäkringsverket. Det ekonomiska läget sågs som dystert och man överlät till sjukvårdsövermännen som skulle hantera detta. Förbundet gick till landstingsförbundet och försökte få till ett centralt avtal. Men det gick inte. Det fanns inget behov sa man. Man vänder sig då istället till varje lansting och man avtecknade ramavtal med förbundet om detta. Det första avtalet kom 1974 med Stockholms lansting. Staten sköt till pengar även. Dagmar-pengarna. Lanstingen fick pengar av staten för när man köpte in privat psykologisk behandling. Det satte fart på avtalen. Man hade som mest 19 avtal, i stort sett med samtliga. Det var dock ingen långvarig glädje. 1996 sa man upp Dagmarpengarna. Lanstinget skulle stå för kalaset. Hon drar en parallell till SKL-pengarna som kommer nu ((det är Rehabiliteringsgarantin som avses här - öronmärkta pengar till psykologisk behandling av sjukskrivna). Lanstingen fick dock inte hantera upphandlingar på samma sätt så man drog ner på privata inköp. Man minskade på inköp. Under slutet av 1990-talet så tänkte man sig att man skulle kunna komma fram igen. Det fanns en utredning "Klara spelregler" som visade på att även psykologer och andra yrkesgrupper skulle komma på fråga. Lanstinget ville inte ha denna lag. Andra var positiva. Sen följde ett antal år där man fick till stånd ett svar från dåvarande socialministern. Varför händer inget? Man hänvisade till nya utredningar och inget hände.

Nu då? Mellan 2000-2009 har den psykiska ohälsan ökat, regenringen har utsett en Psykiatrisamordnare, politisk medvetenhet om samhällets ansvar för psykisk ohälsa och psykologisk behandling accepteras inomramen för den offentligt finansierade vården samt patientens rätt i fokus. Det skedde en del tragiska händelser som ledde fram till psykiatrisamordningen som tillsattes 2004. Man gjorde i PF en TEMO-undersökning och man genomförde lobby-arbete. Det fanns inte då en konsensus om att det fanns en sån stor psykisk ohälsa. Att 1/3 på vårdcentralen skulle lida av psykisk ohälsa ifrågasattes. Inte idag. Man vet även idag att det kostar samhället väldigt mycket pengar. 2004 tog man även upp att man inte bara kan titta på de allvarligaste sjuka utan även den breda ohälsan. Det var inte riktigt deras ansvar tänkte man (från psykiatrin). Man tror att man fick in en kil där iom hur rapporteringen såg ut.

Den största händelsen är att nu är psykologisk behandling är accepterad. Det var dock inte självklart att psykologisk behandling ska vara offentligt finansierad. Det är dock fler idag som skriver om psykologisk behandling (den av Socialstyrelsen utarbetade preliminära versionen av Nationella riktlinjer för depression och ångest förordar psykologisk behandling före läkemedel i de flesta fall - det bidrar till att man inom våden ska erbjuda detta dvs det måste finnas tillgängligt antingen bör man ha anställda psykologer eller privata via sk vårdavtal = offentligt finansierat om det ingår i basutbudet….). Det rekommenderas nu före läkemedel. På något sätt så är det ett steg framåt. Man får en offentlig finansering (vet inte exakt vad hon menar här). Det pågår en utredning om Patientens rätt. Man gav förslaget att ha ett vårdval i primärvården. Det som är på väg att genomföras i Göteborg (gäller för hela Västra Götalandsregionen). Man vill att patienten ska få välja vårdgivare. Hon berättar om något kring hur man inom landstinget inte ville se statliga krav på psykologisk behandling. Det ska vara lika vård på lika villkor. Det betyder i praktiken att man inte behöver erbjuda det men socialministern säger att han ska granska detta hur det efterlevs. Förslag om att PAL ska tas bort, att patienten ska få bättre info om olika vårdval. Snart kommer även frågan om privat etablering av vårdgivare och hur det ska se ut. Viktigt för förbundet att vaka på detta. Det finns en del lagtekniska svårigheter kring hur allt ska läggas upp, har hon fått höra. Mycket är på gång. Hon är optimistisk. Vindarna går åt rätt håll för psykologerna.

Malin ska härefter berätta om vad vi gör i realtid just för att hantera offentlig finansering. Vi får en fika så länge för att hålla igång energinivån. Folk dricker kaffe och te och umgås. Socialt event helt klart och många verkar känna varandra.

Malin om Psykologförbundets kommunikationsstrategi - "Vem som helst kan behöva en psykolog någon gång i livet."

(Please visit the site to view this media)

Vad ska man säga om de tidigare dragningarna? Det tar tid och nu är det vår tid. Nu över till Förbundets kommunikationsstrategi. En som måste vara tydlig för folk. Det ska vara att avdramatisera och gör det lättillgägnligt. Även förena psykologer och förenkla för mottagaren. Vi gör det ofta komplext då vi jämför oss med andra. Vad gör en kurator, socionom och läkare jämte oss. Men vi kan bidra utan att berätta om andra. Vi ska bara prata om psykologer och det ska vara det självklara.

Visionen är att stärka psykologers ställning inom samhällets alla sektorer. Psykologisk behandling ska vara tillgänglig på lika villkor för landets alla innvånare. Vi vill föra ut psykologers kunskap i samhället. Det tar tid förstås. I denna kampanj eller projekt så har vi vissa mål som ska kunna mätas:

- en psykolog på varje vårdcentral
- vårdavtal med privata psykologer ökar
- psykologer lyfts fram i den offentliga debatten.
- Förbundet ska vara en av de aktörer som bjuds in. När det handlar om detta frågor.

Fyra huvudsakliga målgrupper - allmänheten (väljare och patienter/klienter), offentliga finansiärer av vård (kommun och lansting), politiker och beslutsfattare på nationell nivå samt PFs medlemmar (vi). Medlemmar är regionala och lokala opinionsbildare.

Våra budskap ser olika ut beroende på målgruppen.
Allmänheten - efterfråga psykologer - "vem som helst kan behöva en psykolog någon gång i livet", "en på varje vc"
Politikernivå - pengaperspektivet "det betalar sig" och "psykisk ohälsa kostar".

Vår strategi

Allmänheten - visa att det finns tillgång till psykologer, visa att psykologiska behandlingsmetoder är framgångsrika och visa att det inte är skamligt att söka psykolog (lyfta fram kända och okända personer som berättar om detta).
Offentliga finansiärer och nationell nivå - visa att samhället tjänar på att erbjuda psykologisk behandling, belysa och lyfta fram regionala skillnader i erbjudande och utbud (då visar man på var hjälpen finns), visa goda exempel (det behöver inte kosta så mycket, det kan fungera), ha en dialog med lanstingen (visa upp oss och vad vi kan erbjuda) och bygga allianser med t.ex. patientföreningar och andra professioner (viktigt, på vårdcentralen kan det vara viktigt att läkarna uppskattar att det finns psykologer där).

Hur får vi ut våra budskap?
Media - debattartiklar och pressmeddelanden.
Psykologiguiden
Undersökningar och rapporter
Mötesarenor
Påverkan av utredningar
- bland annat skollagen - utkommer i maj - krav på att ha psykolog. En fråga man arbetat med i 20 år.
Lokal opinionsutbildning - något de inser att de behöver arbeta med. Man kan inte bara arbeta på toppen trots att man bara är 15 personer på kansliet.
Annonsering - en rätt dyr aktivitet som man sällan använder. Men till hösten så kommer man att köra med det.
Event (landstingsfullmäktige, vårdcentraler, m.m.) - särskilda händelser som ska förstärka budskap. En psykologgrupp kan uppvakta vid möten.

En annan sak är att de gör egna rapporter och undersökningar. Exempel på detta är undersökning om allmänhetens uppfattning av psykologisk behandling som det kommer att rapporteras om nästa vecka förhoppningsvis. Man har även gjort en enkät som uppföljning sedan 2004. Man kartlägger även alla 942 vårdcentraler och ser om de har psykolog eller avtal med psykologer. Det visar en tendens till att det är väldigt få som har detta. De översätter en ekonomisk rapport - London School of Economics. Engelsmännen har arbetat med detta redan och man tänker stoppa in svenska siffror och presentera detta vecka 27 i Almedalen. Utredningar är viktiga instrument men svåra att påverka. Man behöver uppvakta den som utreder ganska tidigt. Man behöver rätt konkreta förslag på vad man vill ha med i skrivningen.

Hon visar ett exempel på en text - Är mental hälsa en klassfråga? Bor du i Ängelholm - synd. Bor du i Göteborg - grattis! En text följer. Folk pratar om det som visas upp. "En psykolog på varje vårdcentral". Folk kommenterar ordvalet. Det kommenteras även "vem som helst kan behöva psykolog" till att det ska vara "alla kan behöva psykolog". Man förklarar från Förbundet lite om bakgrunden till de ordval man har.

Hon avslutar med att prata om hur man gör centralt för att nå ut. Ambitionen är att kunna ge ut fakta och information som går att använda. Det behövs byggas upp en lokal organisation kring detta. De som är engagerade vill de ha kontakt med. De vill åtminstone ha ett elektroniskt nätverk. I augusti så samlar man extra intresserade människor som vill vara lokala ambassadörer.

Frågor och diskussion

En person frågar varför man ska finnas som psykolog. Möter en verklighet som säger att det ska finnas beteendevetenskaplig kompetens. Hur berättiga att behövas? En diskussion om detta förs. En person frågar sig om det är så att vi ska vara experter som psykologer och handledare eller om vi ska vara de som arbetar på fältet. Man behöver vara tydlig med detta i sin strategi. En person tar upp att psykologen har unika kunskaper - utvecklingspsykologi, diagnostik och annat. Hur ska man bära sig åt för att bära fram detta dock? En person tar upp psykoterapi och psykologisk behandling. Det finns en risk att det blir metodanknutet. Personen säger att forskningen visar på relationen och dess betydelse. Lars Ahlin säger att detta är ett dilemma just nu. Det är det inte för evigt. Proceduren med SKL och Socialstyrelsen kommer snabbt. Vår uppgift som vi ser det är att ständigt peka på kompetenta behandlare - för bedömning och behandling. Man behöver kunna korrigera och hantera när det inte går så bra. Att man sänkt kraven i Rehabgarantin kommer att ge tillbakaslag. Det kommer att gå ut pipan i vissa fall och patientorganisationerna kommer att agera på detta. Den som sitter som verksamhetschef kommer inte att vilja sitta med halvdan behandling. Psykologer kommer att framstå som behövda och mer än de som har mindre kunskap.

Fredrik W (som brukar blogga på psy.se men nu inte har så mycket tid för det) tar upp att han vill berömma initiativet till mötet. Han gillar den lokala anknytningen. Att det är lokalt som diskussionen pågår. Politisk påverkan behöver dock förekomma eftersom chefer inte behöver bry sig om psykologer. Fredrik och Joel har träffat en regionspolitiker i opposition som var väldigt intresserad av psykologer och deras situation.

En Karin pratar om samverkan med andra yrkesgrupper med läkare t.ex. Det sker en del polemik mot läkare men det behövs ju ett samarbete även! Lars Ahlin svara att man måste se till patientens rätt och behov. Samverkan med annan expertis är viktigt. Det man säger om sin informationsstrategi är att man inte ska dra ner andra yrkesgrupper utan bara prata om sin egen. Hur ska man prata om läkemedelsförskrivning? Läkarna kanske vill ge psykologisk behandling men inte har möjlighet.

En person tar upp ett problem, en politisk fråga. Det ska vara så lika som möjligt för alla som bor på olika platser. Nyligen har dock tiden gått ut för etablering av vårdcentraler. Ett tydligt mönster visade sig. Vissa ställen var inte så attraktiva. Det blir så att psykologer vill jobba där man vill. Vet inte exakt vad hon menar. Antar att det är att psykologer inte vill ut på lansbyggden. Camilla svarar att det är lanstingets ansvar att se till att det finns vård till medborgarna. Många är kritiska till att vården är väldigt ojämnlik. Det är en politiskt känslig fråga. Landstingen vill ha självstyre. Krav från det centrala på att uppnå kraven - kontra regionalt självstyre. Politikerna gav veka för att hantera detta. Det kommer att prägla de första åren framöver. Ersättningssystemet fungerar väldigt olika t.ex. Det kommer innebära att det krävs en tydligare styrning. Nästa fas innebär antagligen en tydligare styrning. Hägglund säger att man behöver bevaka detta.

Lars Ahlin avslutar det hela och ber om intresserade som vill engagera sig. Det behövs fler och tiden är nu. Man kan vara egoistisk och ta för sig i detta.

Psykologiguiden samt att visa upp Psykologen

2009-05-01T14:38:00Z

I senaste Psykologtidningen visar PF upp sin strategi gentemot allmänheten. De har byggt upp sajten Psykologiguiden.se som har syftet att vara "Sveriges största webbplats inom psykologiområdet". Folk ska kunna komma åt bra och trovärdig info samt att det ska vara en kanal för PF att bilda opinion och föra debatt gällande psykologi. Lars Ahlin skriver vidare att PF måste agera på internet, ".. den marknad som i dag växer snabbast och inom en snar framtid spås bli ledande" (ledaren, nr 6, 2009). Detta är ett led i moderniseringen av PF och ett bevis på entreprenörskapet som finns däri, säger han.

Emily Sillén berättar i en interju att det finns hundratals artiklar och korta filmer upplagda på youtube samt sidan. Här är ett exempel:

(Please visit the site to view this media)

I en annan artikel berättas om den kommunikationsstrategi som Psykologiguiden är en del av. Det är en del av en integrerad kampanj. Temat för den är: "Vem som helst kan behöva en psykolog någon gång i livet". En hel del aktiviteter är planerade skriver de. Mötena i GBG/STHLM om att få till en psykolog på varje vårdcentral är en av dessa saker. Man försöker att få igång det lokala förbundslivet också, något som jag antar att Fredrik Wagnström har påverkat.

Så vad kan man säga om detta? Kul! Jag blev entusiasmerad och kände mig som del av något när jag läste detta. En effekt som en organisation säkert vill uppnå hos sina medlemmar. PF har skaffat ett konsultföretag och man verkar vara mån om sin image. Det känns som hur konsulter puffar presidentkandidater till att ha en snygg stil och inte använda fel ord. På hemmaplan var det förra sosse-statministern Göran P som såg till att bli mindre kantig och mer myspappa.

Jag tänker mig att det finns ett tvåfaldigt syfte här. Dels att föra ut psykologen som den naturliga experten och dessutom att PF är duktigt på att driva psykologers frågor. Psykologiguiden kommer nog att behöva anpassas efter SEO, som de säger. Alltså, man ser till att man anpassar det man skriver så att det blir det folk googlar efter. Psykologifabriken skrev nyligen om hur deras sajt tar emot mycket trafik genom att folk söker på inredning + psykologi. Psykologifabriken är väldigt duktiga på detta och skriver ett lättfattligt material (använder tidigare etablerade "metaforer/bilder" som artister och filmer) som är kul att läsa och som kan ge en hel del googlebesök. Psykologiguiden kommer nog att behöva arbeta en hel del för att få till detta samt att få mycket länkar till sidan så att den får bättre status i googles rankning (det som dyker upp när man googlar).

Det jag inte gillar är att det inte finns RSS på Psykologiguiden. Det får mig att tro att det blir en ganska statisk sida som inte nödvändigtvis kommer att få radikalt mycket mer material på sajten än vad som finns nu. Det ska finnas 100-tals artiklar men jag tycker inte att det känns som någon wikipedia direkt. Dessutom så är det inte en social sajt som tillåter kommentarer (okej, direkt till redaktionen men det räknas inte) vilket är tråkigt. Statiska sajter är verkligen väldigt 1990-tal..

Men tanken är god med Psykologiguiden och övrigt arbete och jag hoppas att man lyckas med sin kampanj. Jag väntar på att se om PF verkligen har tänkt bygga en presidentkampanj lik Obamas där folk entusiasmerades till att delta och vara en del av det hela. Antar att konsultföretaget säger att man ska bygga en sådan kultur. Vi får se..

Nehej, saft på balkongen!

15 miljoner till "steg-2" och "steg-3" samt 12 miljoner till forskning

2009-04-16T17:55:00Z

För att kunna efterleva Socialstyrelsens riktlinjer om att ge psykologisk behandling vid lindrig depression och ångest så satsar staten 15 miljer på psykoterapeuter och handledare (så kallad steg-3). Tydligen kommer psykoterapiforskarna snart att gå i pension och för att se till att folk inte tjänar så dåligt (bibehålla samma lönenivå) så skjuts 12 miljoner til för det.

Om sju år kanske det är specialistpsykologer man skjuter till pengar för att stödja verksamheterna på ett spetsat sätt. Man kan ordna så att handledning blir en nog så stor del i specialistutbildningen (av de kurser man väljer inom klinisk psykologi, kanske sätta krav på minst två kurser om det) så behöver man inte utbilda psykologer tre gånger utan två.

"Därför gör vi nu en storsatsning för att se till att fler får rätt utbildning och kan avhjälpa de stora behov som finns, säger socialminister Göran Hägglund."

Helt klart annorlunda än att satsa på 7,5 poäng helt klart.

Eftersom vi har fått glädjen att börja spegla en blogg från Vänsterpsykologerna så kanske vi kan hoppas på att få se en kommentar till detta högerinitiativ?

Psykologer, förenen eder (alla måste läsa samt närvara!)

2009-04-16T16:40:00Z

Så här lät det på mejlet från Psykologförbundet idag:

Regionalt medlemsmöte i Stockholm och Göteborg

Vem som helst kan drabbas av svårigheter som kräver professionell psykologisk hjälp. Det måste vara en självklarhet att den hjälpen erbjuds till alla oavsett vart man bor eller ekonomiska möjligheter.

Förbundet kräver därför att det ska finnas en psykolog på varje vårdcentral!

Patienten måste också ges en möjlighet till valfrihet. Därför måste det finnas en mångfald av vårdgivare så att patienten har möjlighet välja att vända sig till en privat psykolog eller till vårdcentralen.

Förbundet kräver därför att fler privata psykologer får vårdavtal med landsting.

Om vi ska lyckas behöver alla medlemmar engagera sig för att vi tillsammans ska kunna bilda opinion gentemot allmänhet och beslutsfattare i just din region. Syftet med medlemsmötet är att förmedla förbundets strategi för att få igenom våra krav. Vi vill också ha era synpunkter och erfarenheter kring frågorna vi arbetar med. Information om datum, plats, tid och anmälan se nedan.

Alla medlemmar är välkomna!

Föreläsare: Lars Ahlin, förbundsordförande, Camilla Damell, biträdande förbundsdirektör och förbundsjurist, Mahlin Olsson, utredare.

Göteborg

Datum: 5 maj
Program:
16.30-17.00 Matig smörgås och kaffe serveras fram till start
17.00-19.00 Medlemsmöte
Plats: Folkets hus, Järntorget

Anmäl dig här»

Stockholm

Datum: 7 maj
Program:
16.30-17.00 Matig smörgås och kaffe serveras fram till start
17.00-19.00 Medlemsmöte
Plats: Konferens Huset AB, Drottninggatan 55 ö.g, lokalen MYSINGEN

Anmäl dig här»

Det låter som en finfin kampanj att sätta igång. Att man rekommenderar en psykolog på varje vårdcentral samt möjlighet att söka extern hjälp torde intressera samtliga psykologer. En enande kampanj och något som sätter krav på psykologkompetens. Jag kommer definitivt att sticka dit och kommer om möjligt att liveblogga. Men jag hoppas att det inte gör att någon sitter hemma i stugan. Se för tusan till att närvara! :) Det här lär det behövs folk för att dra igenom. Vad väntar vi annars på? Det här är för övrigt det bästa jag sett från Förbundet så länge jag kan minnas (men det är för att jag vill få jobb inom primärvården, okej då).

"..du kommer att få ett jobb" # 2

2009-04-07T12:28:00Z

Jag skrev tidigare ett inlägg där jag frågade olika personer vad de trodde om arbetsmarknaden för PTP:are under 2009-2010. Det regnar fortfarande in olika siffror om arbetslösheten. DN.se skriver idag om en prognos på 11% arbetslöshet 2010.

Jan Pörtfors som tidigare var ordförande för Studeranderådet inom Psykologförbundet men som nu jobbar på Cohr Group efter sin PTP berättar om vad han tänker och tror.

"Bistrare tider är det ju onekligen. Det är ju en ganska enkel sak att sia kring på ett sätt eftersom nedgången på arbetsmarknaden kommer att ske över hela linjen. Prognosen om att en kvartsmiljon jobb kommer att försvinna är rätt dyster och även om den inte fullt ut slår in, så går Sverige mot en period av stor arbetslöshet. Det kommer naturligtvis också att påverka tillgången på PTP-platser. Jag tror däremot att det främst kommer att påverka antalet platser inom privat sektor som inte är kopplad till verksamhet inom landsting eller kommun. Jag tror däremot att det totala antalet PTP-platser inte kommer att minska så drastiskt eftersom lejonparten av alla PTP:are likt de legitimerade finns inom det offentliga. Ett plus är att många avknoppade verksamheter ser både nytta och nöje med att anställa psykologer. Att vården privatiseras är förmodligen därför mest till nytta för psykologkåren, i alla fall som jag tror.

I min bransch ser det helt klart mörkare ut eftersom företagen som vi och våra konkurrenter säljer tjänster till har dragit i handbromsen. Hösten kommer att bli svår och de företag som inte hänger med när pressen ökar åker ut. När det börjar vara ont om uppdrag är det förstås extra viktigt att alla konsulterna är belagda hela tiden. De som inte är det blir lätt till en belastning. Krasst sett kan PTP-psykologerna generellt sett sorteras i detta fack. Att vara PTP:are inom en affärsdriven verksamhet under svårare tider är däremot inget hinder i sig. Hindret ligger i att de flesta PTP-psykologerna oftast inte kommer upp en tillräckligt hög faktureringsgrad dels p.g.a. att man saknar erfarenhet och kontakter, dels för att man faktiskt fortfarande är under utbildning och inte skall belastas i samma utsträckning. Lyckas man nå upp i en skälig nivå, så är det naturligtvis ingen som klagar, tvärtom. Det som man däremot kanske får finna sig i är att man inte får en ettårig anställning direkt utan en kortare då man får visa vad man går för. Det är väldigt vanligt i konsultbranschen överlag, men kanske inte så vanligt för just PTP-tjänster. För de konsulter som anställs hos oss nu gäller 6 månaders provanställning oavsett om man är PTP eller inte. Just nu har vi två PTP:are hos oss varav en varit med oss ett tag redan och en började i förrgår. Att ha en provanställning som PTP är kanske inte helt idealt, men de som börjar hos oss är fullt införstådda med upplägget.

Summa summarum tror jag att det blir lite kärvare än vanligt för PTP-psykologer, men jag tror inte att arbetslösheten bland psykologer, vare sig de är nya eller gamla i gården, kommer att öka lika mycket som för samhället i stort. Det verkar vara andra grupperingar som tar den smällen i första hand.

Skall jag spetsa till det lite tror jag inte att finanskrisen och arbetslösheten är det största problemet för varken PTP-psykologer eller psykologkåren i stort. Det är helt klart bristen på samlad marknadsföring som kommer bli vår grav om man inte drar igång någonting långsiktigt och sytematiskt på bred front rätt snart. Att vi låter andra förvalta vårt eget varumärke är inte bara tråkigt utan rätt och slätt korkat. Vi borde vara generalerna i alla fall för den tillämpade psykologin i samhället, men vi har reducerat oss själva till småfurstar som riktar det mesta av vår kraft mot att slåss med varandra. Synnerligen fåfängt och mycket dumt. Trots att det finns många driftiga psykologer lider vi brist på personer som upptäckt vilken guldgruva vi sitter på efter avklarad utbildning. När jag ser initiativ som går i motsatt riktning, "psykologstudent.se" t.ex. eller Psykologifabriken, för att nämna ett par blir jag nästan tårögd av glädje. Det är så himla bra och om fler kunde verka för att samla all den kraft som finns hos kåren i stort så skulle det gå mycket bättre för oss på det hela."

Tack för kommentaren Jan! Jag gillar att psykologer fortfarande intresserar sig för psykologstudenterna. Onekligen är det ett problem med småförstedömen som kämpar inombördes. Jag ska fortsätta och fundera på vad jag kan göra för att påverka det hela i rätt rikning.

Debatten fortsätter: "Viktig behandling kan försvinna"

2009-04-05T09:37:00Z

I SVD idag så får företrädare för PDT kritisera Socialstyrelsens förordande av KBT över medicinering (och PDT). Jag fortsätter med lite citat.

"Samtidigt har kognitiv beteendeterapi (KBT) lyfts fram på bekostnad av mer grundläggande psykoterapi."

Tore: Hur avgör man vad som är mer grundläggande? Låter lite som att man använder ytlig/djup-metaforen.

"Forskningen visar god effektivitet av KBT i kontrollerade studier av avgränsade tillstånd och vid nedsättning av specifika funktioner. Men metoden är inte överlägsen andra psykoterapier när det gäller de sammansatta problem och diagnoser som vanligen förekommer hos patienter i‑den psykiatriska verkligheten."

Tore: Så kanske det kan vara. Vilka studier är som man tänker sig? Samt vilka sammansatta problem är det man tänker sig?

"Behandlingseffekter av PDT har dock varit bristfälligt dokumenterade och med rätta kritiserats för det. Men under de senaste åren har det tillkommit flera undersökningar som övertygande visar på betydelsen av denna behandlingsmetod, särskilt vid komplexa tillstånd, exempelvis kombinationen av depression och personlighetsstörningar."

True.

"det viktiga är att anpassa terapin till den enskildes behov och önskemål."

"En lång kunskapstradition sedan decennier tillbaka överges genom snabba beslut av befattningshavare utan kompetens inom ämnesområdet. Att på detta sätt utsortera såväl behandlare som lärare inom PDT kommer att få långtgående konsekvenser."

Absolut. Jag har inte själv sett det som att KBT kommer att ta över överallt utan snarare att det kanske (och då menar jag kanske) att KBT kommer upp till 50/50 paritet mot PDT/m.m. På så vis ser jag det som att det som sker är till fördel för patienterna som faktiskt får möjlighet till ett val. Men effekterna kanske blir större än vad jag tror.

Debatten fortsätter i olika tidningar. Det som blir intressant att se är om diverse utspel och debattartiklar verkligen påverkar de slutgiltiga dokumenten.

"Att enbart säga att KBT ska användas – det fungerar inte inom primärvården"

2009-04-03T12:17:00Z

Ajdå.

Från senaste numret av Psykologtidningen.

Andra citat: "– Det är inte ﬂer psykologer med KBT-kompetens som behövs. Alla psykologer har den kompetensen, men få har vidareutbildning i åldrandets psykologi."

Jag håller med om att det kan behövas mer inom geropsykologi. Ett vinnande området att arbeta inom i framtiden. Kanske får riktigt bra användning av mina år i äldrevården..

Ett till: "– Psykologer har en gedigen grundutbildning i psykologi, och det är ganska lätt att lägga till den kompetens som saknas. Alla psykologer vidareutbildar sig hela tiden. Gör man sig av med
psykologer som inte har KBT-kompetens är det som att kasta ut barnet med badvattnet."

Astufft om det skulle genomföras massutbildning inom KBT för psykologer. Det här återgår förstås till funderingar om vad som är lägstanivån för att kunna jobba med KBT.

" Att det ﬁnns mer forskning på KBT i dag, betyder inte att den alltid kommer visa sig vara bäst eller ha störst utvecklingspotential".

Jag håller med.

"att vi inte rekommenderar att psykologiska metoder ska kombineras med farmaka som första åtgärd."

Oj! Det var förvånande. Om KBT dessutom är rankat över medicin så borde detta på sikt leda till stora minskningar på förskrivning av t.ex. antidepressiva.

Per Magnus Johansson svarar:

"Finns ﬂer etiska aspekter att ta hänsyn till?
– Ur historisk synvinkel är dokumentet mer en upprepning än vad den historiskt okunnige personen sannolik tänker sig. Det är ett psykiatrihistoriskt
dokument som sällar sig till en mängd andra dokument från 1900-talet, vilka presenterat orealistiska förhoppningar om vad man kan göra för dem som är
drabbade av psykisk funktionsnedsätt ning och/eller olika former av psykisk ohälsa. Det ﬁnns uppenbart ett starkt uppdämt behov av att tänka sig att vi
äntligen skulle ha funnit lösningen på de psykiska problem, som bland annat yttrar sig som depression och ångest. – Mycket tyder på att vi inte hel-
ler denna gång har funnit den slutliga lösningen, vare sig på frågan varför så många människor inte ﬁnner en meningsfylld plats i Sverige 2009 eller
varför den psykiska ohälsan fortfarande ökar – alla vetenskapliga framsteg till trots."

Jag säger: Låter som lite svart/vitt tänkande. Antingen så har vi hittat den heliga graalen med KBT eller så har KBT inget att komma med.. Varför inte nyansera genom att fundera på om det kanske har skett en utveckling över tid. Han svarar iofs något nyanserat i stycket därefter. Kolla din senaste Psykologtidningen för mer.... :)

Tack Jessica & Eva Brita för artikeln!

Professorer och SverigesKBTpsykologer kritiserar SKLs låga krav på behandlare

2009-03-24T20:28:00Z

SKL vill att det ska finnas mycket KBT i vården. Om du bara studerat kognitiv beteendeterapi med 7,5 högskolepoäng (5 veckor) så kan du köra på! Nej, det ska du inte säger 7 professorer och 2 psykologer från SverigesKBTpsykologer.

"Regeringens rehabiliteringsgaranti kan få förödande konsekvenser för tilltron till kognitiv beteendeterapi som behandlingsmetod och för den enskilda patienten som tror sig få KBT av en kompetent behandlare. Orsaken är regeringens lågt ställda krav på behandlarnas kompetens. Rehabiliteringsgarantin bör omformuleras, anser nio KBT-företrädare." (Läkartidningen.se)

Trevligt nog nämner de att psykologstudenter bör kunna behandla. Dags för oss att börja arbeta medans vi pluggar? Ja, tack. En uppgradering av sommarjobben kanske kommer.

Vi får se vad denna debattartikel leder till angående inskränkning av "7,5hp-KBT:are" samt psykologer utan KBT-kompetens. Debattörerna tycker att SKL ska revidera rehabiliteringsgarantin.

Niclas Almén - "Stress- och utmattningsproblem -teorier, kliniska erfarenheter och en interventionsstudie."

2009-03-19T16:56:00Z

Han började arbeta med detta området i slutet av 90-talet när stress och utbrändhet blev uppmärksammat. Han blev ansvarig för metodutveckling på någon klinik i Östersundsområdet.

Han ger lite bakgrundsinfo om Maslach och först användningen av ordet utbrändhet, 1969. Freudenberger 1974 anses vara "upptäckaren" av ordet. Maslach var dock den som satte fenomenet på den vetenskapliga kartan. Men tänk att redan Strindberg pratade om detta, fast att han var utbränd av kärlek....

Han visar på en modell som visar på två typer av stress - akut stress och långvarig, den som blir långvarig och som utsöndrar kortisol ochsom är den farliga typen. Det är viktigt att visa för människor att det är skillnad på dessa. Klienter behöver lära sig att det inte är farlig med akut men kortvarig stress. De kan bli fobiska mot stressreaktioner.

Långvarig stress kan leda till utmattning och hjärt-/kärlsjukdomar. Folk tror att man får den ena eller andra men de kan påverka varandra.

Är det individen eller omgivningens fel? I media handlade det om elak arbetsgivare, felaktigt samhälle eller svaga individer.. "Varför är jag här som klient? Det är ju arbetsplatsen är fel.." Behaviorismen är en bra förklaringsmodell eftersom den tar hänsyn till interaktionen. Många kan köpa den bilden och vilka förändra sitt beteende.

Funktionell analys av stressrelaterade ohälsa. Många studier tittar på stimuli (arbetsmiljö - dåligt stöd, hög belastning, osv) och stressrelaterad ohälsa. Dessa faktorer är inte så intressanta när det gäller behandling. Personen har inte arbetat på tre år... Den kunskap vi kan lägga til är att se kontexten i sin helhet (kortsiktiga konsekvenser, osv).

Beteendet som riskfaktor. Typ A-beteenden har nog de flesta hört om. Man har sett ett samband mellan typ A beteenden och utbrändhet (Nagy & Davis, 1985, Lavanco 1997, Alotabi 2003 men fler studier behövs dock). Vissa patienter har hört talas om detta men ändrar sig inte.

1. Tävlings och prestationsbeteenden.
2. Tidspress och bråttombeteenden.
3. Irritabilitet, fientlighet, ilska
4. Otålighet, rastlöshet

Kallas populärvetenskapligt för bråttomsjukan.

Den uttryckta ilskan visar sig vara särkilt relevant.

Beteendet som riskfaktor - Typ D-beteenden (Denollet, 2000) har samband med utmattning och hjärt/kärlsjukdomar. Denollet ser det som ett personlighetsdrag men Niclas ser det som ett beteende som utvecklas.

Hög frekvens av negativa känslor eller tankar, social tillbakadragenhet och passivitet, undvikande, uppgivenhet och ruminerande. Niclas kollar efter dessa beteenden. Den kritiska faktorn är nog inte negativa känslor utan passivitet i sitt uttryck. Denollet säger att det är stabilt över tid men Niclas kliniska erfarenhet säger att det inte inte alls är permanent.

Niclas vill fråga alla beteendeanalytiker här om det är klokt att acceptera begreppet depression. Det finns ju bland annat i Martells modell. Niclas manar till att kalla det för typ D-beteenden. Börjar man prata om depression så blir det som något helt annorlunda. Folk tänker på ett sätt om det. Så han jobbar inte genom att först arbete med stress och sedan depression utan typ D-beteenden. Övningarna som gäller är att observera typ A-beteenden och göra inkompatibla beteenden.

Vad är vi ute efter, vad är problemet? Klienterna är ute efter att sänka stressnivån. En annan tanke är att man kan ha större variation i sin stress (temporärt akut). Det ska även tillåta återhämtning efter ansträngningen. En vanlig idé är att man ska vila i så många år som man stressat sönder sig. Niclas: Målet med stresshantering är att få en bra variation mellan aktivitet och återhämtning.

Stress definieras i litteraturen som ett överskottsproblem. Det är överskott och underskott dock. Kanske ska vi kalla det för stress och återhämtningshantering och inte bara stresshantering. De flesta har bara jobbat med stressminskning. För dem kan det vara mer av en nyhet att bli duktig på återhämtningen.

Han tycker själv att återhämtningsperspektivet fungerar bra pedagogiskt. Det är större nyhetsvärde (de har haft agendan ingen stress). Lättast att minska stressen eller att öka återhämtningen? En patient kan få pröva att arbeta med det. Det motiverar till aktivitet. Underminerar problemet med undvikandebeteenden/passivitet som ofta kan bli följden av att reducera stress. Det problematiserar långvarig och avgränsad stress. Det uppmuntrar till acceptans av kortvarig stress. Patienter kan få ångest av trötthet, det är förknippat med en katastrof.

Stress är ett områden som är vetenskapligt studerat i mycket hög grad. Men det finns väldigt lite artiklar om återhämtning. Hur många stressformulär finns det men hur många om återhämtning? Hur mycket vet vi om stressorer och återhämtningsfaktorer? Hur mycket vet vi om återhämtningsprocesser?

Kan motion skydda mot stress? När man tittar på skillnaderna mellan vältränade och inte vältränade så får de samma stressreaktion. Man kan tänka att det är värdelöst om man ska sänka stressnivån. Men de tränade går snabbare ner i viloläge. Många utmattade tränar inte och är rädda för att sätta igång. Om motion används efter stress då? Stressen blir högre direkt efter stressaktiviteten (och då samtidig motion) men efter det så blir det en bättre återhämtning. De som inte var stressade men motionerar har även god återhämtning. Kombinationen mellan återhämtning och motion är ett väldigt basalt begrepp.

Vi behöver ta reda på vilka stimuli och beteenden som gynnar och missgynnar återhämtning. De två vanligaste beteenden som folk använder är att titta på tv och fikapaus. Att titta på tv visar sig vara bra (kollat i biofeedback) men fikapausen var inte värd något! Klassisk musik verkar vara gynnsamt. Att sitta ner och gör ingenting är inte värt något. Ett råd som de ofta får - bli sjukskriven och gör inget. Motionera som en idiot och sätt dig framför tvn efteråt. Det tar längre tid att återhämta sig från emotionella stressituationer. Ruminering kan vara en del i detta. Niclas ser detta i klinisk verksamhet och undrar hur mycket ruminering och passivitet som står för grundprocesserna.

Män är långsammare att återhämta sig i labbmiljö men snabbare i vanlig miljö.

Typ A-beteenden. Ilskebeteendet är kanske det som stör återhämtning mest. Fördröjd återhämtning ger risk för hjärt-/kärlsjukdom. De som är sjukskrivna men går och irriterar sig och är passiva (sjukskrivna) får förstås ingen förändring fast det är så vården funkar. Beteendeaktivering verkar vara bra inför återhämtning.

En generell beteendeanalys av stressproblem.
Den centrala komponenten är bristande återhämtning, som ger stressreaktioner och som leder till trötthet, och typ A-beteenden är att anstränga sig ännu mer (ett Sd för det). Det blir fler stressreaktioner som leder till ytterligare trötthet. De blir därefter sjukskrivna och utvecklar nya stressbeteenden. Typ D-beteenden som ruminering, och uppstår. Dessa upprätthåller eventuellt utmattningen.
Från typ A-beteenden, till utmattning till typ D-beteenden. Typ A-beteenden försvinner inte men blir inte lika närvarande vid typ D-beteenden. Hela denna beskrivningen är bra och kan förklara för folk varför de inte blir bättre över tid.

Föllingekliniken utanför Östersund har arbetat sedan 1991 med stressrelaterad rehabilitering. Alla där arbetade med beteendeinterventioner. Man frågade om de kunde börja arbeta med utmattning där. Det ville man inte men det råkade finnas utmattade där som faktiskt mådde bra av hjärt-/kärlsjukdomsbehandling! Det visade sig vara liknande livsstilar. De som går detta program jämfört med en kontrollgrupp överlever längre. Programmet är ett år. Man arbetar med två månaders inlärning och 10 månaders upprätthållande av beteenden.

Sjukgymnast tar hand om motionsvanor, en psykolog tar hand om stresshantering, läkare arbetshantering och dietist kostvanor samt en person arbetar med tobaksnavändning. Alla dessa arbetar beteendeterapeutiskt och inte separat. Psykologen är ansvarig för den totala program och metodutvecklingen.

Beteendemål utvecklas, effektmål (vad vill klienten uppnå med sina beteendeförändringar) och sedan ett beteendestöd - stöd från interventionen. Vanligtvis får man mest bara kunskap och inte stöd med att skapa sina beteenden. Niclas arbetade med att få ett samarbete mellan yrkesgrupper. Han tar inte på sig äran eftersom det hela redan var etablerat.

Funkar detta för utmattade personer? Niclas var tveksam till en början. Det är ett tufft program. De ska sluta röka, de ska cykla mycket, det är schemalagt när man ska träna, köra avspänning, osv. Det är heldagar med aktiviteter. Du måste ändra typ-A och typ-D-beteenden. Hela behandlingspersonalen håller koll på detta. Till och med kökspersonalen förstärker avslappningsbeteenden. Det blir en hel kontext som förstärker och försvagar. Dietisten arbetar med att de ska köra avslappning medans de lagar mat. Även personalen arbetar med sina egna beteenden. Alla yrkesgrupper arbetar med varandras uppgifter. Har fungerat bra.

Hur funkade det? 390 deltagare studerade över 12 månader, mätningar vi fyra tillfällen. Han visar en tabell. De utmattade klarar av att förändra sin livsstil lika mycket som de med hjärt-/kärlsjukdomar. Depressionsnivåer, stressnivåer går ner (och är bättre än normalbefolkningen), utmattning går ner samt ångest. Det ser bra ut men är ingen komplett utvärdering.

Han har lärt sig att observera livsstilsbeteenden. Han kollade mest tankar och andra små beteenden och inte motion, rökning och mer allmänna beteenden. I psykoterapisammanhang kanske vi ska kolla mer efter vardagsbeteenden.

Avslutningsvis vill han uppmuntra oss att ställa oss frågan - hur är det med er egen återhämtning? Det är inte bara klienterna som ska återhämta sig. [Fokusera på] livsstil i högre grad i er praktik och återhämta er nog mycket för att hantera det.

Håkan Wisung - om MI, ACT och TBA som integreras i terapirummet

2009-03-19T16:54:00Z

Han blev tillfrågad om att prata inför studenter om början av ens karriär när man ska få till dessa delar.

Han berättar att han arbetat under 1990-talet ganska mycket ensam men nu har det ändrats.

Förändring uppstår inte för att man lider utan för att man kopplar ihop det med något stort värde. Det finns en diskrepans mellan hur det är och hur man vill ha det. Rollnick.

Han ska prata om ABC, MI och ACT. ACT kommer på slutet och medvetet så. ACT blir så teknikfokuserat - man kör några metaforer - och man behöver förstå grunden till det.

ABC och dess olika varianter - Ibland skriver man SRK, SORK, ABC, osv. Det viktiga är nog att förstå dessa analyser och varför man gör dem.

Motivation i BT-analysen - hur ska man se på det?

Han kör igenom BT 101. Kollar underskott och överskott.

Lite förenklat så kan man beskriva två typer av beteenden i analysen. Viljemässiga och icke-viljemässiga. Respondenta och operanta. Respondenta styrs av stimuli (antecendenter) medan operanten styrs av konsekvensen. Positiv förstärkning - man får något man vill ha. Negativ förstärkning - man gör något för att bli av med obehag. Det finns en diskussion i amerikanska ABA-föreningen om man öht ska bry sig om att särskilja dessa. Det är lätt att fastna i innehållet och inte se funktionen säger Håkan..

A och C i analysen. Kan dessa stimuli finnas i eller utanför personen.

Mer om förstärkning - vi lär oss fortfare beteenden som minskar obehag än beteenden som gör att vi får något vi vill ha - vi lär oss fortare att se upp för spisen än hur vi ska löneförhöjning.

Trigger som ger upphov till obehag känner vi "doften" av tidigare och tidgare - det är bättre att känna igen ett lejon på hundra meter än på 10 meters håll.

Han tvekar lite och säger att han uppfattar att det är fel nivå på det han säger utifrån publikens kunskap.

Klienters motivation?
Initial riktning hos klienten - kommer för att bli av med saker.
Hur formulerar vi över/underskott - fokus?
Minska eller öka beteenden? Det är lättare att öka beteenden än att minska. Man håller fokus på underskott av beteenden.

Hans första tvångspatient skrev registrering på 14 sidor när han bad om det som en hemläxa. Han berättar om hur han arbetade med personen. Jag skrev inte ner det.

Hur sätta mål?
Bara mål i värderad riktning (ökning av underskottsbeteenden)
Positiva mål, dvs ökning av beteenden ej minskat lidande (ligger ofta implicit i beh)
Mål synbara av minst två (klient och annan).

Vad är MI?

MI definieras som en klientcentrerad, vägledande metod för att öka den inneboende motivationen till förändring genom attutforska och lösa ambivalens.

MI utgår från att en varaktig förämndring bygger på ett skifte i motivationen som i sin tur medför beslut och åtagande om förändring.

Det blir en diskussion om EO och Setting event.

Håkan säger att för att öka chansen till positiv förstärkning av underskottsbeteenden så kan man använda sig av EO - som MI kan ses som.

Folk kan beteendeanalys men hur är det med motivationsanalys. Vad är de EO som finns för de önskvärda beteendena? Han tycker att det nästan är viktigare än problemanalysen.

Håkan lärde sig MI på 80-talet där man talade om MI som en operant behandling. MI har blivit stort. Han läste senare i Miller och Rollnick och tyckte att det hade blivit mentalistiskt. Förändringsprocessen kommer från Prochaska & DiClementes normalförändring.

Grundläggande MI - klienten har inom sig förmågan till och ansvaret för sin egen förändring. Ses som en kommunikationsmetod snarare än en samling tekniker. Fokus i MI är att framkalla klientens inre motivation till förändring. Håkan är kritisk till att det är något inre man ska förändra.

Generella principer - DRAKE - diskrepans, rulla, argumentera inte, kompetens och empati. Vilka beteenden ska man ha för att göra detta?

Diskrepans. Så här är det - hur vill du ha det? När man jobbar med MI operant så sätter man det som EO. SORKK - långsiktigt K är diskrepansen. Man ska alltid försöka att ha med någon slags förlust med långsiktigt K. Visa på konsekvenser.

Behandlaren skickar ut ett S, patienten börjar bete sig avvikande (argumenterar emot). Om man då börjar argumentera ännu mer så blir det ännu mer aversivt. Patienten handlar under aversiv kontroll. Motstånd är ett S för att behandlaren ska börja bete sig på ett annat sätt.

Kompetens tycker han är för mentalistiskt och han funderar över hur viktigt det är.

Empati tänker han är samma som validering. Att på något sätt bekräfta att ett respondent beteende är okej. "Jag märker att du är orolig nu."

Tecken på motstånd? Att terapeut och klient pratar i munnen på varandra. Att argumentera och uppvisa fientlighet. Att distrahera, byter ämne, är inte uppmärksam. Att försvara, förneka eller förringa problembeteenden och dess konsekvenser, skyller på andra.

Han pratar om att man kan humma lite istället för att positiv förstärka - tjoho, vad duktig du är. Positiva saker man säger är inte alltid förstärkande. Att vara kärv kan vara bättre. Man får titta på funktionen. Han lutar sig ofta tillbaka, säger han.

Så fort du känner att du kan ställa dig framför vagnen och dra terapin - vänta och gör inget. Vart tyst och se vad som händer.

Sen blev det fika och möjlighet att gå till andra föreläsningar.

Ata Ghaderi - RFT och betydelsen av stimulusfunktion

2009-03-19T16:44:00Z

Ata Ghaderi om RFT - betydelsen av stimulusfunktioner

RFT avhandlas i aulan och drar rätt mycket folk. Kul att se att så många är intresserade av ämnet. En kommentar jag skrivit om tidigare är att man knappt minns något av RFT efter att man lärt sig om det. Så upprepning är bra. Nu kör vi!

PPT kommer att finnas upplagd på BTFs hemsida. Dock bara för medlemmar.

Vad är kognitioner? Det är operanta beteenden, lite speciella dock, kognitioner är allestädes närvarande (även föreställningar och bilder, och affekter påverkas mycket av bilder och tankar), de flesta tycker att det är viktigt, ja - men hur påverkar de? Delvis förklaras det som scheman. Ett mer tekniskt men svårt sätt är att titta på stimulusfunktioner och kognitioner är svåra att sätta in i en hållbar funktionell analys av beteenden. SORK-modellen saknar empiri men är väldigt pedagogisk. O:et avviker från empirin.

Är kognitioner operanta beteenden? Kan man lägga dessa under stimuluskontroll. Kan de ändras via exponering? Många inte. Kan de formas och kontrolleras? Delvis, återigen. Kan de släckas ut? Nej, det blir svårt. Utsläckning varar visserligen inte helt ändå. Har de motiverande egenskaper? Kan vi lägga dem som EO? Kognitioner verkar ha betydelse i samband med exponering. Hur kommer kognitioner in? (Grundläggande antaganden ändras, men hur bevisar man det? Trovärdigheten av tankarna minskar - vad handlar då trovärdighet om? Om vi prövar detta empiriskt så kan få koll.)

Operanter
Måste utvecklas över tid och inte helt och hållet på en gång.
De ska ha flexibla former och formas och påverkas.
De måste kotntrolleras av antecendenter och konsekvenser.
De följer alltid sekvensen ancetendent, respons och konsekvens. Ett håll!

Hur påverkas vi av kognitioner?
Vi tänker på tankar som antecendenter. Men finns det kausala relationer som visar var kognitionerna finns i förloppet?
Kan de leda till beteenden? Vi får metaforiska beskrivningar i litteraturen. (Emotionerna förändras när vi tänker på ett eller annat sätt...)

Vi går igenom RFT-grunderna för att förstå kognitioner. Skinner först.
- Kognitioner och känslor produceras av samma kontingenser som allt annat overt beteende.
Analys av kognitioner hjälper inte vid experimentiell analys av overt beteende (fast vår kliniska erfarenhet säger något annat).
Analys av tankar och känslor är legitim men oviktig! (Enligt Skinner)
Detta stämmer när man arbetar med barn och vuxna som inte har så mycket språkkognition. Men klinisk erfarenhet visar för de som jobbar i psykiatrin att kognitionerna på något vis påverkar.
RFT-folket säger dock att det är något mer grundläggande som händer. RFT:arna kritiserar att Skinner inte tog hänsyn till bidirektionalitet. Även under hans liv fanns det forskning på detta (Sidman).

Ata går över till bidirektionalitet och RFT-grunder. Han tar upp kritik av definitionen av verbalt beteende som gör att möss kan göra verbala beteenden.

RFT står för ett alternativt sätt att förstå kognitioner.
Inlärd relationsbaserad respondering - definierar språk och kognition. Han säger att det låter värre än kognitiva scheman men han ska förklara.
RFT visar varför och hur språk och kognitioner ändra de faktiskta kontingenserna på ett sätt som ger klinisk applikation.

Han ber att folk ska stå ut med lite ångest när han förklarar RFT-grunderna.
Vi ramar in saker (ger dem mening) utifrån inblandade relatioer (relationsramar). Relationer skapas operant (pekar på pennan och frågar vad den heter - barnet säger penna och får ett hurra-rop). Med lite träning i detta börjar barnet att härleda flertalet relationer och man behöver inte träna flera relationer (bidirektionaliteten kickar in rejält). Forskning på detta fanns långt innan RFT. Ömsesidigt inbegripande (djur har inte denna förmåga) är en förmåga som vi tar för givet - Att relationen A1 -> B1 ger B1 -> A1. Ett sjölejon har klarat av detta en gång men inte sedan. Det dog tyvärr sedan.

Han visar matching-to-sample (välj en symbol som ska höra ihop med en annan utav flera symboler, en godtycklig relation skapas - man kan visa på denna relation senare - den är förstärkt). Han visar på när relationen är omvänd och vi inte har blivit förstärkt till att välja det stimulit. Detta visar tids nog på en generaliserad operant. Dessutom finns det kombinatoriskt inbegripande.

Några tekniska begrepp
- Icke-godtyckliga relationer (relation genom fysisk likhet)
- Godtyckliga relationer (när relationen är påhittad - ordet penna för en fysisk bit).
- Relationsramar är olika. "samma som", "större än", osv.
- Stimulusekvivalens är bara en typ av reltionsram.

Inlärda icke-godtyckliga relationer.
Crel - tre citroner av olika storlek. Deras relationer är verkligen olika stora. Detta övas flera gånger (olika stora träd).

Multipla godtyckliga relationer blir möjliga
Crel - olika stora mynt men som har olika värden.
Han visar här rätt mycket bilder som är svåra att få ner snabbt.

Vi kan skapa komplexa relationsbaserade nätverk (Kalle är yngre än Joakim von Anka, Tjattrarna är yngre än Kalle och de är yngre än Joakim, osv. Många relationer skapas.

Han går in på ett kliniskt exempel gällande ätstörning. Visar på ett nätverk mellan ord som liten, smal i relation till stor och ful. fet och ful kan stå i motsats till fin och vacker.

Vi har lätt för att skapa relationer. Vi kan hitta på en massa bisarra godtyckliga relationer om vi så vill.

Transformation av stimulusfunktion är oerhört viktig.
Det som ger oss godtyckligt applicerbara relationer dess psykologiska betydelse är just transformation av stimulsufunktioner.
Om ett stimulus (A) har en särskilt psykologisk funktion (rädsla, ångest, etc) så kommer funktionen av andra stimuli som relatioerar till A att transformeras utifrån deras relation till A och kontexten. Detta kan vi se i undvikandebeteenden.

Man kan experimentiellt pröva detta och man kan flytta stimulusfunktioner i tre-fyra led.

Han pratar om hur mat är ett stimuli för att äta (konsekvensen är minskad hunger, mättnad, njutning). Men med ätstörning så har kognitioner inträtt och påverkat denna kontingens. Mättnad kan kännas som karaktärslöshet, minskad hunger är felaktigt, osv. Nya stimulusfunktioner har inträtt.
När man senare arbetar kliniskt och exponerar en massa så kanske det inte leder till något. Kognitionerna finns där fortfarande.

RFT förklarar vår rädsla för sådant som vi inte erfarit, förklarar varför vissa stimuli är behäftade med egetenskaper som inte kan förklas med respondent/operant betingning eller modellinlärning. Förklarar oro för framtiden, etc. Opernat/respondent kan inte förklara detta. Vi har aldrig upplevt framtiden men ändå finns det där. Hur kan man ha dödsångest - och hur förklara det operant?

I och med relationer som kan etableras så kan stimulusfunktioner förflyttas.

Funktioner som överförs kan dock vara smärtsamma. Kännedom om smärtsamma händelser är smärtsamt.

Övergrepp -> emotionellt trauma. Man går till en terapeut och beskriver traumat. Man uttrycker sig verbalt. Beskrivningen får en relation tillbaka till övergreppet. Beskrivningen får kopplingen till emotionellt trauma. Vad händer i terapin när man beskriver det hela? Fler relationer skapas och andra stimulusfunktioner finns bundna till det första traumat.

Skillnader mellan icke-verbala pch verbala operanta beteenden. En kanin som ser en varg flyr undan och gömmer sig i ett hål i marken. Vargen = Sd för att fly. Hålet blir Sd för att gömma sig. Men kaningen närmar sig inten vargen om den ser hålet (det går inte åt motsatt håll).

Vad händer i terapin?
Icke-godtyckliga relationer ofta kan ha övertag jämfört med godtyckliga (titta efter fysisk likhet mellan stimuli).
Om klienten upplever konflikt mellan godtyckliga och icke godtyckliga relationer så tenderar han/hon att i högre grad att låta sig styras av icke-godtyckliga relationer. Antagligen därför som exponering funkar. Det är stimulusfunktioner kopplade till tidiga symptom som leder till att panikanfallet kommer igång. När vi exponerar personen för sina symptom så upplever de inte att dessa symptom leder vidare. Man kan känna sig ostadig, ha stressreaktioner, osv och leva med det. Icke-godtyckliga relationer tar över.

Vad är implikationen av detta?
Exponera, exponer, exponera...
Hjälp klienten att komma i kontakt med de faktiska, verkliga kontingenserna. - Vad betyder det? Att känna saker som de är (höjd puls, etc och inte tro att det är tecken på hjärtinfarkt). Ångesten (ångestkurvan) kanske går upp och ner. Stimulusfunktionerna kanske ändras när ångesten går ner.
Habituering? Ångest går upp, planar ut, avtar och försvinner????.
Transformation av stimulusfunktioner är kanske det som händer. Svettning, känslan av ostadighen, förhöjd puls, etc är det som kommer och går. Kanske är därför kognitiva strategier som funkar. Det är stimulusfunktionerna som ändras.

Vitsen med fokus på stimulusfunktioner?
Hur kan det konkretisera terapin och arbetet. Man behöver inte sitta och rita kognitiva nätverk för hur patienten tänker.
Annan förståelse för vad som händer - annat än habituering.
Det kan gör att terapin formas på ett annat sätt.
Förstår varför paradigmet/analysen inte funkar.
Mer vetenskap behövs!

Ata lämnar öppet för frågor

Sandra Bates frågar om det kan finnas ett värde med att berätta för patienten om RFT - det som sker (samt att lära sig det som terapeut). Ata säger bland annat att han tycker att man håller på med krimskrams innan man börjar med exponering. Något som kan vara lite kontroversiellt att säga.

En person frågar om vittnespsykologi och undrar om hur minnen påverkas av transformation av stimulusfunktioner. Ata tror att det finns stort värde i att förstå hur man påverkar i intervjuer och rekonstruktion av minnen.

En person tar upp kritik mot RFT som ges från beteendeanalytiskt perspektiv. Vad har Ata för funderingar? Mest kritik säger han kommer från kognitivt håll. Många av dem har dock inte läst RFT så bra. Men en kritik som är viktig är att man ger en stor reduktion av det observerade. Det är ett kontextuellt tänk och inte mekanistiskt. Det ger oss pragmatisk tryck. Han säger att det finns andra modeller som är mer kausala. Om 50 år så har vi bättre teorier som inte är så svåra.

En person frågar hur erfarenhet i RFT påverkar hur han arbetar. Ata säger att han nog inte skiljer sig så mycket från hur andra beteendeanalytiker men att han är extremt tveksam till vad han gör. Han förväntar sig inte alltid resultat utan undersöker vad som händer. Han arbetar inte mycket med habituering. I direkta exponering, när de sitter och äter och det som händer efteråt. Patienterna är väldigt fokuserade på att ångestkurvan ska påverkas och att de ska känna sig annorlunda hela tiden. De kollar efter detta. Det skapar inte förändring. Det behövs ett fokus på här och nu och inte framtidsorientering. Han arbetade med en tvångspatient och förlängde sina sessioner. Han tror att terapeuter skaffar sig nya erfarenheter men även bias och slapphet. Han tycker att vi ska utvärdera det vi gör oftare och ifrågasätta vad det exakt är vad som vi gör.

En person pratar om skillnader mellan respondenta och operanta tankar. Tycker att Ata inte gör så stor skillnad. Kan det vara en vits med att skilja mellan respondent och operant? Njä, säger Ata. Han tycker att det är svårt att skilja mellan respondenter och operanter. Uitfrån face validity så tror han att tankar kan betingas vid saker. Men så som man arbetar med exponering av tankar så ger det inte så mycket resultat. Och vad är det som händer? Analysmässigt så kanske det kan det kanske ge något. Går man till litteraturen så är det inte så stor skillnad som vi kanske vill se [SO-RK]. Han är tveksam till det men säger att det är en empirisk fråga. Sen har vi den luriga situationen med att funktionell analys är viktigt. Det finns väldigt lite forskning på det. Det finns forskning som visar att det är sämre. Även om paradigmen är väletablerade så finns det saker som vi tar för givet. Vi vet inte exakt vad som händer och sker.

En kvinna ifrågasätter ångestskalor och hur man ska arbeta med habituering. Han säger att man inte ska extremt mycket fokus på att ångest ska gå ner. Exponering är bra men det går att hamna i fällan där patienten inte är närvarande i exponeringen. Det finns en strömning i KBT som går mot nya strategier.

En person säger att han är ny inom KBT och RFT. Han frågar hur Ata skulle beskriva hur man använder kognitiv defusion utifrån RFT. Ata säger att det tar tid (har du tid till 16?) att beskriva. Han säger att det liknar metakognitivt arbete från Oxford. Men det man gör är att etablera nya stimulusfunktioner.

L-G Öst om långtidsuppföljningar för KBT-behandlingar

2009-03-19T16:33:00Z

Långtidsuppföljningar av KBT - Lars-Göran Öst

Jag kommer lite sent. LGÖ säger att ha trodde att det skulle vara lätt att göra en genomgång men det har hänt mycket de senaste åren.

Problem med uppföljningar:
Svårt att få anslag till separata uppföljningsstudier.
Ju längre tid som gått sedan terapeins slut desto större är sannolikheten att andra faktorer än terapin påverkar patientens status (man gifter sig, byter jobb eller vice versa).

Studier inluderade i översikten (hans kravspec)

För att inkluderas måste en studie:
- ha minst ett års uppföljning
- vara en randomiserad klinisk studie (N=142 på vuxensidan) eller
- vara en rapport om en klinisk fallserie i vilken alla patienter fick samma behandling av samma terapeuter (N=47).

Typer av studier som han tagit med: specifik fobi, social fobi, agorafobi, panuksyndrom, GAD, OCD, PTSD. Agorafobi har flest studier med 52 st. GAD har minst med 14 stycken. Han visar en tabell för hur många patienter som var med i studierna i snitt och kollar hur många procent som är med i uppföljningen i snitt (82% som minst för GAD, 90% i specifik fobi - men vissa individuella studier har bara 23% och andra 100%). I snitt är det 42 patienter i studierna och 86% i uppföljningsdel. Han kritiserar dessa studier, han tycker att metodbiten brister.

Många uppföljningar görs bara ett år senare för det är så mycket man hinner inom projektets längd (4 år innan samtliga resultat ska vara redovisade). 1 år är en bra minimigräns för då hinner folk återfalla (bra forskningsmässigt). Vissa studier har över 6 års uppföljning. Den längstan någonsin är för GAD, 14 år senare Durham & al. (2003) en skotsk studie. Många av de långa studierna görs i Europa. Det är svårare att hålla koll på folk i USA. Social security-nummer ändras över statsgränser och folk flyttar mycket oftare. Han berättar om en amerikansk studie där man endast fick tag på 50% av deltagarna i studien.

Frågor LGÖ tycker är viktiga
Har den genomsnittliga effekten för behandlingsgruppen vidmakthållits?
Vad har hänt me den individuella patienten?
Vilken proportion av samplet har erhållet mer behandlinge? Det är inte en konstant nivå.
Vilken proportion av de som återfallit och som fick ett kliniskt signifikant resultat i början - samt vice versa.

Han tänker sig att mätmetoderna inte är fullständigt reliabla så han tillåter 10% försämring från eftervärdet (ett godtyckligt värde han bestämt).
Beräkningen gör dels på antalet studier.....

Det är viktigt att kunna följa individuella patienter. Foa et al. hade en bra studie 1983. Han visar en tabell från studien som visar hur patienterna följs. Det är sällan man inte visar detta och han är kritisk till detta.

Han visar en lista på ideal presentation av behandlingsresultat på sikt. Skrev inte ner det. Se eventuellt bild (blev taskig upplösning så jag lägger inte till dem).

Han går igenom samband mellan uppföljningstidens längd och procent uppföljda patienter, skillnade i effektstorlek efter uppf, grad av förbättring under uppföljning och procent återfall under uppföljning.

Han får igenom olika diagnoser och hur det ser ut.

Sammantaget

86% vidmakthåller i snitt, 20% får mer behandling, 11% återfaller och 22% som ej blev förbättrade under behandlingen blev ändå förbättrade.

Våra psykodynamiska kollegor älskar att säga att KBT inte ger något på sikt. Återfallsrisken ligger på 6% för specifik fobi och PTSD och social fobi har sämst på 20%.

Han går över till att titta på effektstorlekar (inomgrupps). Inte att kolla mot en kontrollgrupp. Han säger att det skiljer sig väldigt lite genom diagnosgrupperna. En diagnos har en signifikant skillnad inom gruppen - paniksyndrom. Kombinationen KBT + farmaka är signifikant högre än KBT bara men inte mot tillämpad avslappning. Men det är väldigt få studier så det är svårt att veta vad resultatet betyder. EMDR vid PTSD ger dålig uppföljningsvärde. Han kritiserar EMDR och säger att man bara behöver R. Föreställningsmässig exponering vill han att man ska kalla det och det skulle likna Foas behandling.

Kliniskt signifikant förbättring - han jobbar utifrån Jacobsons modell (+ 2 SD). Han tittar där bara på KBT och låter de andra gärsgårdspojkarna leka vid sidan.

Slutsatser

Genomsnittlig uppföljningsperiod - 2,1 år.

86% av pat följdes upp.

11% av de kliniskt förbättrade med KBT återföll

Rekommendationer

Det behöver fler och längre uppföljningar.
Samma batteri av mätmetoder bör användas vid före- efter- och uppföljningsmätningen.
Klinisk signifikant förbättring bör mätas och den enskilde patientens status vid efter och uppföljningsmätningen rapporteras.
Mätningen bör vara bredare - inte bara kolla Y-bocs. Titta efter generalisering i naturliga situationer. Finns det komplikationer och livskvalitet? Positiva och negativa konsekvenser av terapin?

Han kritiserar amerikanare som gör studier som inte innehåller uppföljningen i artikeln. Amerikanarna vill publicera så mycket som möjligt och detta gör det hela svårt.

Så arbetar man med autism

2009-03-19T08:45:00Z

Det har varit många bra blogginlägg på det senaste och jag vill särskilt uppmärsamma det som Lars skrivit. Han har hittat en youtube-video för hur Ivar Lövås arbetar med barn med autism. Själv tycker jag att det är asroligt med gamla psykologartefakter som den (och LP-skivor). Kolla in inlägget:

http://kungenochsilvia.blogspot.com/2009/03/beteendeterapi-1981.html

KBT på burk

2009-03-18T21:53:00Z

KBT är ständigt i ropet. IT i vården förmedlar att över 1500 personer följt Apotekets internetbehandling. 70% av de som gick programmet har upplevt en förbättring. Det säger ju tyvärr inte så mycket. Det vore bra med en redig rapportering Apoteket. Snälla? Projektet är baserat på ett samarbete med Livanda som kört internetterapi sedan 1998.

Jag tänker på Apoteket som krämer, tandborstar, kölappar och receptlagda mediciner. Men de lär ju få konkurrens när deras monopol kommer i gungning. Eventuellt kan man tänka sig att uttestade självhjälpsböcker och internetterapier kommer att bli en stapelvara i de framtida alternativa apoteken.

Vad betyder det i förlängningen. Kunnigare klienter. Jag gjorde praktik på Hjärnhälsan i Lund förra terminen. Där arbetar de med stepped care. Det innebär att man försöker ge minsta möjliga vård som behövs för en person och till så många som möjligt. Räcker inte det så ska man gå vidare till större insatser. Man gör så istället för att ge massiva insatser till alla - det har inte klienterna behov av. Ett av de första stegen som klienterna på Hjärnhälsan tar är att få gå på föreläsningar om psykologisk behandling. Man blir inskolad i behandlingsformen (psykopedagogik för massorna) och för vissa så kan det räcka.

Min förhoppning är att vi kan ge snabbare och bättre vård till kunnigare klienter. En samtidig risk är att KBT blir urvattnat och förenklat så pass att det ger många frustrerade och fortfarande funktionsnedsatta människor. Vad som krävs är att det skrivs pedagogiska böcker som inte blir dumenkla och som inte försöker åstadkomma mer än vad de kan (jämfört med en helt individualiserad behandling). Kanske blir det mer utbrett med evidensbaserade behandlingsböcker...

Psykoterapiforskningens möjligheter - Timo Hursti

2009-03-14T16:35:00Z

Möjligheterna vi har just nu är:

1. Komplett resultatredovisning i samband med RCTs

2. Forskning kring terapeutiska processer

Vilken information kring studiens resultat behövs för en adekvat värdering av fynden?

Det finns tre aspekter att utgå ifrån.

Statistisk signifikans - är det slumpen?
Bedömning av effektens storlek
Klinisk signifikans

Vad står p-värdet för egentligen? står för att få ett liknande resultat, eller liknande eller bättre givet att nollhypotesen är sann. Vi predicerar en skillnad men testar nollhypotesen för att förkasta. Vi vill ta hänsyn till slumpens effekt och se om effekten är statistiskt signifikant. Signifikans handlar om tillförlitlighet, replikerbarhet, osv.

Vissa fel kan begås i sammanhanget. Typ 1 - förkasta en sann nollhypotes, på felaktiga grunder. Typ 2 - vi ser en skillnad som inte finns. Hade vi tillräckliga möjligheter att påvisa effekte och uppnå statistisk signifikans.

Power? Har vi tillräckligt med power? Ett kriterium - sannolikheten för typ-2 fel är högst 20%. .80 är en konvention.

Power är ingen fristående sak utan bestäms av samplestorlek. Fler deltagare ger bättre power. Signifikanskriterium ger bättra. 0.01 är bättre än 0.05 och ger bättre power. Själva effekten påverkar också. Om skillnaden är större mellan grupperna så ger det bättre power. Under planeringsstadiet så tar man hänsyn till detta. Är det stor effekt man förväntar sig så ställer det andra krav än om det är en måttlig effekt. Problem kan uppstå om man inte pratar om power i studien och man inte kommit fram till signifikant resultat. Man vet då inte vad man ska säga om resultatet. Han tar upp en studie som är gjord av Brjánn & andra. Där säger man "power was in almost all of the analysis above .90-.95.". De berättade dock inte om hur de hade planerat för power innan studien.

Om effektstorlek. Behövs för att uttrycka graden av skillnad eller samband. Ett nödvändigt komplement till signifikanstestning. Tillåter jämförelser mellan studier. Uppskattning av ES behövs för powerberäkning. Detta kan användas vid metaanalyser. Vi pratar mest om skillnader mellan grupper i ett test. Men två kurvor säger nödvändigtvis inte så mycket. Vi behöver ett standardiserat mått för att se. Cohens används främst. d = medelvärdsskillnad / poolad standardavvikelse. 0.2 = liten, 0.5 måttlig, 0.8 stor. Okontrollerad inomgrupps ES (enligt Öst - 06) bör ha andra siffror. 0.5 = liten, 0.8 måttlig, 1.1 stor.

Kvadrering av den vanliga korrelation ger andel förklarad varians.

Effektstorlekar visas upp i en studie. Han pratar om intention to treat - att de som faller bort räknas med och ger konservativa siffror.

Nu om klinisk signifikans.
Blir det verkligen en skillnad för patienten? Man utgår från den individuella deltagaren. Detta kan göras på olika sätt, man kan titta på olika saker. Man kan ha en subjektiv utvärdering eller från de i personens omgivning. Är det en tydlig skillnad? Man kan mäta andra saker som alkoholintag, frånvaro, brottsfrekvens. Eller om det är en absolut förändring - förändringens storlek, ev eliminering av symptom. Normativa jämförelser - gentemot normgrupp.

Jacobson - Truax är en klassiker i området. Man tar hänsyn till reliabiliteten för instrumentens effekt. Man jämför var personen befinner sig jämfört med den friska populationen. Kriterium A = Mpatient - 2SDpatient. Kriterium B = M-icke patient + 2SD-ickepatient. Kriterium C = mittpunkt mellan populationerna. Det kräver att man har normdata. Individen ska hamna närmare den funktionella populationen än den icke-funktionella. Kriterie B används när fördelningarna inte är överlappande (mellan norm- och patientgrupp, det är långt mellan dem). A-kriteriet har inga normdata utan bara från den icke-funktionella pop. Det ska då vara två standardavvikelser från mittvärdet.

Sammanfattningsvis. En konklusion. Vi får ut den bästa biten av studien om vi redovisar alla delarna som kan visas upp (signifikans, ES, klinisk sig). Resultatrapporterings "heliga trefaldighet".

Möjlighet 2
Men räcker det ovan? Forskning kan göras på psykoterapeutiska processer. Det är väldigt intressant att veta hur terapin funkar. Genom denna forskning så kan man utveckla mer effektiva terapiformer. Kan ge mer individualiserad behandling. Ge värdefull info till kliniker om vägen från start till mål i behandlingen.

Vad kan studeras? Förändringens form, vad som modererar effekten och vad som medierar effekten.

Formen först. Förändringen sker inte alltid linjärt, förbättringen kan komma snabbt eller efter en symtomstegring.

Eearly Rapid respons - detta ska ske senaste vid session 4. Predicerar ett positivt utfall.
Lamberts studier handlar inte om vad som sker i processen utan snarare om utbyttjande av den kliniska uppföljningen och vad det kan få för effekt - vad det kan innebära för utvecklingen. Han har arbetat med stora grupper och han har info om att det går sämre kring session 2 - om behandlaren inte ger feedback så blir det ett sämre resultat. Man kan alltså behöva titta på motivation, socialt stöd, osv.

Moderering av behandlingseffekt - en moderator specificerar för vem eller under vilka omstädnigeheter som behandlingen fungerar. Utgörs av en faktor från baslinje eller från före randomisering som har en interaktiv effekt på utfallet. Det är alltså en faktor som finns innan behandlingen börjar - något som klienten tar med sig eller någon omständighet. Interaktionen ska finnas. Det kan vara prediktor så väl som moderator (han visar olika interaktionskurvor). Moderatorn förklarar inte behandlingens effekt men skillnader som finns. Därmed har en moderator samband med en mediator.

Kunskap om moderatorer - kan tas hänsyn till vid planering av nya studier (power) - om det är så att behanlingen inte får samma effekt som förväntat. Vägleder klinisk användning av behandlinge. Kan hjälpa till att identifier subpopulationer med avvikande orsaksmekanismer eller sjukdomsprocess och på sikt utveckla diagnostisk klassificering.

Mediering - mediator identifierar möjliga mekanismer för hur behandligen uppnår sin effekt. Utgörs av en händelse eller en förändring UNDER behandlingen som korrelerar med val av behandling samt har en interaktiv eller huvudeffekt på utfallet. Det ska ske efter att behandlingen startats. Det är något som man har synat mot mycket i tidigare processforskning. Det är under 2000-talet som man skärpt kraven mot detta. Det är rimligt att det finns medieringsstudier som inte håller måttet. Mediatorn måste mätas innan utfallet! Mediatorn kan vara en kausal faktor till förändring eller bara en kovariat till förändring. En mediator som faktiskt visar på effekt blir en förändringsmekanism. Men detta är väldigt svårt att påvisa. Mediatorn kan samvariera med förändringsmekanismen. Terapeutisk allians är något som studerats mycket - men vilken mekanism är det som egentligen pågår. Man vill ju gärna studera något som är observerbart och inte bara förlita sig till instrument. Men det är väldigt svårt i vår värld där vi jobbar med abstrakta begrepp och operationaliseringar. Så status för fältet är att det finns väldigt lite resultat kring mediering.

Krav för statistisk mediering - det ska finnas en tydlig behandlingseffekt (A -> C), det ska finnas en tydlig effekt på mediatorn. Den ska vara vald i förväg och utifrån någon teori. Man kan inte bara plocka något som råkar korrelera med något i behandlingen: Det måste vara väl motiverat. Det ska vara en samband mellan mediatorn och utfallet. Medieringseffekten, sambandet A > C ska minsk när hänsyn (statistiskt) tas till mediatorn B. Något som inte är ett krav men problem är att man behöver visa att mediatorn kom före behandlingseffekten (mätas tidigare och när?).

Kunskap om mediatorer - gynner behandlingsutveckling genom ökad möjlighet till fokusering på aktiva komponenter. Ger en bättre grund till att kombinera olika behandlingar. Individuell anpassning och generellt förstå vad som ligger bakom olika störningar.

Hur påvisa tidslinjen - mediator -> utfall?

Hoffart, et al Psychotherapy Research - 09.
Betydelsen av common facotrs vid gruppbehandling av social fobi. Upptrepad mätning under 10 veckor, processvariablerna på torsdagar, suboutcome på måndagar (här försökte man kompensera för mätproblem, man visade att processvariablerna medierade senare resultat). Processvariablerna visade sig predicera utfall bättre än vice versa.

Han visar upp Hesser, Westin, Hayes och Anderssons studie i BRAT - (som jag medverkade i - woho!). Där kollar de om verbalt uttryckt acceptans och defusion predicerar minskade tinnitusbesvär. Man har mätt mediatorn vid session 2. Han gillar att man kollar efter något observerbart i rummet.

Hursti har själv tittat på BA mot depression och kollat på grad av aktivering (BADS) och kognitiv aktivitet (ATQ). Han säger att man hade behövt mäta tidigare.

Ytterligare krav för påvisad mediering eller mekanism.
- Det behövs flera studier.
- Effekt på utfallsmåttet av experimentell manipulation av mediatorn.
- Påvisad tidslinje att mediatorn ändras före utfallet
- Påvisad dos-respons relation mellan mediatorn...

Status i fältet?
Kazdin - 08. Psychotherapy research. Det finns väldigt lite och det är brister med den tidsmässiga ordningen. Hans råd är att utgå från teori, mät både mediator och utfall tidigt och upprepade gånger. Mät flera potentella mediatorer. Sök stöd från flera typer av studier. Experimentera med olika nivåer av en..

Litteraturlista för intresserade. Baron & Kenny är viktigt från 1986. Kraemer HC et al (2002) är bra för att visa på tuffare krav under 2000-talet. Arch gen psychotherapy.

LGÖ kritiserar detta starkt och säger att man inte kommer att kunna se mekanismer på väldigt lång tid. Detta är bara korrelationsstudier och det kan man inte dra slutsatser från. Han kritiserar beteendeanalysen också och säger att man även där har problem. Korrelationer. LGÖ säger att korrelationer inte räcker utan man behöver gå till experimentiella studier. Det finns ingen som har visat att man klarar av att få bättre resultat iom processoforskningsresultat.

En person tar upp WMTW och frågar LGÖ om vad han tyckte om detta. Han säger att det bara var David Clark som tittat efter två konkurrerande variabler.

PPT kommer upp på BTFs hemsida - kbt.nu.