Vad vill du ha i PTP-lön?


I Region Skåne kan du få så lite som 19 500 kronor i månadslön som PTP-
psykolog. När andra regioner väljer att höja lönerna gör Sveriges
sydligaste region tvärtom.

Det här är inte bra. Börjar du arbeta som PTP-psykolog inom Region
Skåne riskerar du sämre löneutveckling i åratal framöver. Även
pensionen påverkas av en låg PTP-lön.
Du som inte tänker söka PTP-tjänst inom Region Skåne kan också
drabbas. Med regionens nuvarande lönepolitik riskerar nämligen hela
yrkeskårens värde på arbetsmarknaden att devalveras. På grund av den
låga lönesättningen visar regionen övriga arbetsgivare i landet hur
lite den tycker att vi blivande psykologer är värda.

Efter en lång, utvecklande och krävande utbildning är det
anmärkningsvärt att man kan tjäna mer på sommarjobbet som vårdare än
som PTP-psykolog – utbildning ska löna sig. Vidare sänder Region Skåne
ut helt fel signaler när de genom förhandlingschefen Gösta Renstam i
tidningen Lundagård låter meddela att de tycker att lönerna är
rimliga. Regionen måste visa att den är beredd att upprätthålla en god
kvalitet på vården och omsorgen. Ett led i detta kan vara att höja PTP-
lönerna.

Det är dags att agera. Programföreningen Lundapsykologerna har
tillsatt en arbetsgrupp med syfte att utöva påtryckning mot Region
Skåne. Vi studeranderådsrepresentanter tänker driva frågan i SR detta
år. Vi efterlyser även hjälp från Psykologförbundet. Kanske är det
dags att bestämma en gemensam landsövergripande löneriktlinje för PTP-
psykologer? Och kanske blir just du intresserad av att protestera mot
den låga lönen? För även om vi blivande PTP:are i dagsläget inte
verkar ha mycket att säga till om vad gäller lönesättningen, ska det
bli ändring på det. Är du på?

/ Erik Blennow Nordström
Studeranderådsrepresentant Lund"

Posted 02-10-2010 by Mattias W | 2 comment(s)
En psykolog på varje vårdcentral


Alla ska ha tillgång till psykologisk behandling, oavsett plånbokens storlek. Tyvärr är det inte så, trots fakta:

  • Fyra av tio har själva eller känner någon som har drabbats av psykisk ohälsa under det senaste året.

  • Majoriteten skulle i första hand vilja ha psykologisk behandling vid vård av psykisk ohälsa.

  • De flest vill i första hand vända sig till vårdcentralen (46 %) eller till en privat psykolog om de drabbats av psykisk ohälsa (24 %).

  • 85 % av intervjupersonerna tycker att psykologisk behandling ska subventioneras av staten.

  • 70 % av alla landets vårdcentraler har varken någon psykolog anställd eller vårdavtal med privatpraktiserande psykolog

Detta visar en färsk kartläggning som Sveriges Psykologförbund har gjort av alla landets vårdcentraler (942 stycken). Man kan alltså konstatera att vårdcentralerna inte klarar av att hantera den psykiska ohälsan. Senast 1 januari 2010 ska alla Sveriges landsting övergå till ett vårdvalssystem i primärvården.

Fram till dess, uppmanar vi er att vara med och påverka. Hur är tillgången på psykologer på din vårdcentral? Ring och fråga för att stärka budskapet att det behöver ske en förändring. Du som bor i ett landsting som redan infört vårdval, ring och säg t.ex. att du funderar på att byta vårdcentral och därför undrar om de har en psykolog.

 

Var med och påverka att det sker en fullskalig utbyggnad av den psykiska hälsovården!

 

Läs mer och hitta rapporterna på: www.psykologforbundet.se

/

Rebecca Andersson

 

 

Posted 12-12-2009 by Mattias W | 4 comment(s)
Alla dessa olika typer av psykologer.

Alla dessa olika typer av psykologer.

Något som nyligen slog mig är en del människors brist på vetskap gällande skillnaden mellan psykologer och andra yrkesgrupper som tex. psykoterapeuter och psykiatriker. I ett samtal med en vän till mig framkom det att hon gick hos en psykolog. En bit in i konversationen visar det sig att hon i själva verket gått hos en psykoterapeut med socionomutbildning i grunden.

"Det är väl samma sak", menade hon när jag poängterade att det faktiskt finns en skillnad mellan dessa två yrkeskategorier.

Min vän är inte på något sätt unik i denna fråga, många andra som jag pratat med vet heller inte skillnaden mellan de olika yrkesgrupperna.

Det är dock viktigt att poängtera differensen. Det är ju inte så att det rör sig om en skillnad som den mellan tex. advokater, åklagare och domare (trots att dessa yrkesgrupper är olika och många jurister skulle kanske nu peka på min totala okunnighet i denna fråga) men dessa yrkesgrupper har åtminstone samma juristutbildning i grunden. Det finns väl inte någon (vad jag vet) som läst stadsvetenskap och senare läst rättsvetenskap för att därefter börja arbeta på tingsrätten som domare. Poängen är att det visst finns en skillnad mellan psykologer och andra yrkesgrupper och den ligger i skillnaden i grundutbildningen. Psykologer läser psykologi i närmare fem år medan man inom andra yrkeskategorier läser ungefär 10 högskolepoäng (hp) psykologi under grundutbildningen för att senare bygga på det med ytterligare 90 hp under psykoterapiutbildningen. Skillnaden blir alltså ungefär 200 hp psykologi vilket åtminstone jag tycker är värt att poängtera och förklara för de som inte vet detta.

Jag vill med detta inte på något sätt minimera andra yrkeskategorier, utan enbart poängtera att det inte alls är ”samma sak” att vara psykolog som att vara psykiatriker eller psykoterapeut.

Lite är det vårt eget fel att många inte vet skillnaden mellan dessa olika yrkesgrupperna eftersom vi inte syns och hörs lika mycket som andra yrkesgrupper och många av oss inte är så engagerade i denna fråga. Vi måste bli bättre på att beskriva våra färdigheter och vad psykologutbildningen ger för kompetens senare i arbetslivet.

Vi måste också bli bättre på att berätta om psykologyrkets mångsidighet och att arbeta som psykolog kan innefatta allt från ”vanliga” terapi sessioner med patienter till att arbeta inom skolan och företag. Detta så att arbetsgivare inte förbiser denna oerhört breda kompetens. Vi har vidare ett ansvar för patienter att kunna erbjuda dem den bästa vård och hjälp som finns och att det därför ibland kan vara bättre för patienten att gå hos en psykolog.

Slutligen: det inte är ”ungefär samma sak” att gå hos en psykoterapeut som att gå hos en psykolog.

//

Jasmine Hamad

Posted 11-24-2009 by Mattias W | 4 comment(s)
Tankar rörande specialistutbildningen

Hej allihopa. Det är roligt att den här bloggen har kommit igång och jag hoppas att den ska kunna hållas vid liv. En stor hjälp är att ni som läser uppmärksammar den och kommenterar – ris eller ros! All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. :p

Jag har precis påbörjat andra året på psykologprogrammet här i Sveriges mittpunkt Östersund och om jag vrider huvudet lite åt vänster så kan jag se berg och massa skog här från mitt högt belägna fönster i stan.

Jag ångrar inte en sekund att jag sökte in på psykologprogrammet. Få utbildningar ger en så heltäckande bild av människan och öppnar dörrar för spännande och intressant forskning som i högsta grad är relevant för alla människors hälsa och välbefinnande. I framtiden kommer vi arbeta som psykologer i många olika fält och min tro är att våra arbetsuppgifter kommer finnas inom områden som inte varit helt självklara inom den psykologiska traditionen. Exempelvis hörde jag om en psykolog som fått anställning hos en dataspelsproducent!

Vilka nya områden som än dyker inom arbetsmarknaden för oss blivande psykologer så är det ett av dem som alltid varit och alltid kommer vara vår specialitet nämligen; psykologisk behandling. Psykologi är ett område som är till hjälp för många olika yrkesgrupper och även icke-psykologer använder sig av psykologisk kunskap i sin yrkesutövning. Detta har lett att vår roll alldeles för ofta förvirras med dessa andra yrkesgrupper. Som en del i att skingra förvirringen kring detta har psykologförbundet släppt en FAQ som heter: ”Vem är vem och vad är vad?” Psykologförbundet arbetar nu för att vår roll ska bli tydligare och snart kommer en intensiv kampanj påbörjas som förhoppningsvis kommer skapa många intressanta diskussioner och debatter kring psykologens viktiga roll i ett samhälle som strävar efter en välmående befolkning.

Informationsblad, debattartiklar och kampanjer är en viktig del, men det finns andra faktorer som är minst, om inte ännu viktigare - nämligen vår egen attityd och inställning till psykologens yrkesroll. Här i Östersund uppmuntras vi att utbilda oss till specialister snarare än att följa den klassiska vägen mot psykoterapeut legitimationen. Förhoppningsvis ser det likadant ut på de andra utbildningarna runtom i Sverige. Psykoterapeututbildningen är, enligt mig, en viktig del i den problematiska faktor som skapar förvirring och problem när det kommer till våra roller som experter på psykologisk behandling i samhället. De andra yrkesgrupper som har tillgång till psykoterapeututbildningen saknar den heltäckande och omfattande utbildning som vi får i psykologprogrammet och det är absurt att vi ska konkurrera med dessa yrkesgrupper på arbetsmarknaden i ett område som vi studerat intensivt och på heltid i 6 år (PTP-tjänsten inkluderad). Följ denna länk för ganska skrämmande läsning om kvalitén på psykoterapeututbildningar i Sverige. Höskoleverkets utvärdering av psykoterapeututbildningarna

En vidareutbildning för psykologer bör innehålla moment som erbjuder fördjupning och specialisering inom det område psykologen vill fördjupa sig i. Psykoterapeututbildning är som sagt inte exklusiv för psykologer med resultatet att mycket av det som täcks i psykoterapeututbildningen är sådant psykologer redan har omfattande kunskaper om. En vidareutbildning för psykologer bör hålla hög klass och bli ständigt utvärderad av psykologförbundet. Det finns en sådan vidareutbildning för psykologer i Sverige. Nämligen vår egen specialistutbildning!

Att utbilda sig till specialist är att anta ett ställningstagande för psykologen som expert på psykologisk och terapeutisk behandling.

Att utbilda sig till specialist är också ett slag för ett stärkande av vår yrkesroll i samhället vilket också leder till högre löner (som det är nu på många arbetsplatser görs det ingen skillnad lönemässigt utifrån personalens bas utbildning vilket det givetvis borde göra.

Att utbilda sig till specialist är en del i en process som maximalt skapar möjligheter att utvecklas som psykolog

Studenter – bli specialister i framtiden inte psykoterapeuter!

/Mattias W

 

 

Posted 10-19-2009 by Mattias W | 2 comment(s)
Arbetshelg med Studeranderådet

Under helgen 3-4 oktober gick Studeranderådets tredje arbetshelg för i år av stapeln. Platsen var som vanligt konferenslokalen i källaren till Psykologförbundets lokaler på Vasagatan i Stockholm. Närvarande var representanter från alla de olika lärosätena, sammanlagt var vi 14 stycken på plats.

 

Vid varje arbetshelg brukar vi få besök av någon från kansliet eller någon annan relevant utomstående. Denna gång var det Mahlin Olsson, utredare på Psykologförbundet, som berättade för oss om kampanjen som förbundet arbetar med just nu. Målen med kampanjen är att lyfta fram psykologer i den offentliga debatten, att få fler vårdavtal med privata psykologer och fler psykologer anställda på vårdcentralerna. Olika budskap kommuniceras ut bland annat ”Vem som helst kan behöva en psykolog någon gång i livet” samt ”Psykisk ohälsa kostar”.

 

Detta görs på många olika sätt, men flera undersökningar har gjorts under det gångna året, som resulterat i rapporter och artiklar. Den snygga lilla rapporten ”Depression. En rapport om mänskliga och ekonomiska vinster” går att ladda ner här: Depression.pdf

Resterande rapporter återfinns på Psykologförbundets webbsida, just nu längre ner på förstasidan.

 

I november kommer även boken ”En bok för vem som helst” som innehåller intervjuer och bild med personer som fått behandling av psykolog. Syftet är att ge ett ansikte åt psykisk ohälsa i olika former, att bidra till normalisering samt att visa drabbade och anhöriga att det finns hjälp att få. Boken kommer att innehålla sex berättelser av personer som blivit hjälpta av en psykolog. Två psykologer intervjuas också om sina möten med patienter. Boken kommer att delas ut till alla medlemmar.

 

Vid varje arbetshelg går varje lärosäte igenom vad som har hänt på deras utbildning sedan sist. Detta är ett bra tillfälle att få inblick i hur det ser ut på de olika orterna, samt att få inspiration till nya idéer.

 

Vi lade även ner en del tid på att gå igenom Psykologförbundets utbildningspolitiska policyprogram, som behöver uppdateras inför kongressen nästa år. Stycket om egenterapin arbetade vi extra mycket med.

 

De olika arbetsgrupperna i Studeranderådet som skapas vid första mötet på året, arbetade vidare under denna helg. Den gruppen som jag är med i har arbetat med att få Studeranderådet att bli mer synligt. Ett resultat av det är denna blogg. Den andra gruppen har diskuterat kvalitet på utbildningarna och skillnaden emellan dem. De har genomfört en undersökning där de ringt till de olika landstingens PTP-studierektorer och frågat om deras preferenser vid anställning angående utbildningsort, inriktning och egenterapi. Resultatet kommer presenteras här på bloggen.

 

Vi fick även information om vad Förbundsstyrelsen har jobbat med sedan sist. Mycket handlar just nu om förberedelser inför kongressen nästa år. Olika propositioner som har diskuterats är att förlänga mandatperioden från tre till fyra år, att minska antalet ledamöter i Förbundsstyrelsen från elva till nio, för att kunna ses oftare och vara mer effektiva samt att arbeta med färre visioner istället för fler.

 

Håll utkik på din studieort för nu i oktober ska årsmöten hållas inom den lokala RFSen (Regionala Föreningar för Studerande). Där kommer följande att väljas: styrelse, två representanter till Studeranderådet samt kongressombud till förbundskongressen nästa år. Engagera dig du med!

Posted 10-09-2009 by Jessica | no comments
Filed under: , , , , ,
BEHÖVER PSYKOLOGER EGENTERAPI?

I olika terapeutiska inriktningar råder olika syn på vikten av
egenterapi. Inom KBT har den historiskt sett ifrågasatts, men inte
inom PDT där den alltid varit central. Ett närmande har dock skett den
senaste tiden. Bengt Westling, KBT-psykolog från Uppsala universitet,
sade vid en temakonferens 24 april att egenterapin ofta anses
värdefull för att nå vissa utbildningsmål (exempelvis självkännedom,
kliniska färdigheter). Något som kan diskuteras är om dessa
utbildningsmål går att nå mer kostnadseffektivt, kanske på andra sätt
än genom egenterapi.

Just kostnaden är ur ett studentperspektiv en högst relevant fråga. På
många utbildningsorter betalar studenten en del av kostnaden för sin
egenterapi själv, i alla fall om denna sker individuellt, vilket
oftast är fallet då få väljer gruppterapi. Stora summor delas dessutom
ut i bidrag för egenterapin. T ex i Stockholm ges varje student 20000
kr för att kunna gå i egenterapi, och det måste därför föras en
diskussion om dessa pengar eventuellt skulle kunna användas på ett
bättre sätt i vår utbildning.

Psykologförbundets kongress kom fram till att egenterapi har ett värde
på grund av ökad självkännedom, och att den är viktig eftersom ”steg
2”-utbildningar i psykoterapi kräver 50 timmars egenterapi. Dessa krav
är dock upp till varje lärosäte, och Uppsala universitet har valt att
inte ha något krav på egenterapi för behörighet till sin steg
2-utbildning. De andra universitetens steg 2-program kräver 50 timmar
individuell terapi alternativt 120 timmar i gruppterapi.

Spelreglerna för egenterapi, eller utbildningsterapi som det också
ibland kallas, ser väldigt olika ut på olika håll i landet. På vissa
orter är momentet poängsatt med mellan 1.5 och 4.5 hp, på andra orter
ger egenterapin inga högskolepoäng. I Umeå betalar universitetet hela
kostnaden även för individuell egenterapi. De största skillnaderna är
mellan de nystartade utbildningarna på Karolinska Institutet och
Mittuniversitetet, och de etablerade utbildningarna på övriga
universitet. Dessa två nya lärosäten planerar att offra modellen med
50 timmars individualterapi och istället ha mindre gruppbaserade
moment som syftar till att uppnå målen självreflektion och kliniska
färdigheter. Dessa moment kommer vara mer utbildning än terapi och
inte medföra extra kostnader för studenten. Utifrån perspektivet att
psykologutbildningen ska vara en generalistutbildning är denna
spretighet mellan orterna lite oroande. Spretigheten lär dock bestå.
Högskoleverket som ska utvärdera psykologutbildningarna 2010 ska ha
mer fokus på resultat, och mindre på process. Detta leder till större
frihet för utbildningsorter att profilera sig.

Åter så till frågan i rubriken om egenterapin behövs eller inte. Något
glasklart svar kan inte ges, men kanske några ledtrådar: Det har inte
i forskningen hittats stöd för att genomgången egenterapi ger positiva
effekter på den färdiga psykologens egna behandlingar. Å andra sidan
är momentet ofta mycket uppskattat av studenterna som tycker sig ha
stor nytta både personligt och professionellt. Å tredje sidan kanske
ett alternativt utbildningssätt med samma mål skulle vara lika
uppskattat men mindre kostsamt, detta återstår att se.

Människor är olika och har olika behov, så också psykologstudenter.
Att gå 50 timmar i individualterapi passar nog inte alla. Kanske är
lösningen att dra ner på den obligatoriska delen och vid behov
komplettera med egenterapi som valbar kurs? Bengt Westlings förslag är
att ge olika mycket, och olika form av, egenterapi till KBT-
respektive PDT-studenter. Det valet är något som undertecknade anser
borde finnas på alla orter. Det är idag inte ovanligt att studenter
som valt KBT ändå väljer att gå i PDT i sin egenterapi, av det enkla
skälet att de inte har råd att välja KBT (PDT kan fås för 500
kr/timme, KBT brukar kosta 1000 kr/timme). Det kan argumenteras för
att modellinlärning – att lära genom observation av sin terapeut hur
man skall bete sig i sin egen framtida psykologroll- är ett viktigt
inslag i egenterapin, och studenter bör därför ges reell möjlighet att
välja den terapi de själva utbildar sig i.

De studieorter som idag har 50 timmar som krav för studenterna skulle
kunna lösa ovan nämnda dilemma genom att den som väljer KBT istället
får 25 terapitimmar, men också dubbelt bidrag för de timmarna. 2
PDT-timmar motsvaras alltså av 1 KBT-timme. Den som är intresserad av
att testa både terapiformerna skulle då kunna exempelvis kunna gå 10
ggr i KBT och 30 ggr i PDT. Det totala bidraget blir detsamma.

Vi vill uppmana alla att diskutera frågan och arbeta för förändring där en sådan behövs!

 

Martin Kraepelien och Anders Rönnberg

Posted 10-07-2009 by Anders Rönnberg | 10 comment(s)
Filed under: , , , , , , , , ,
Välkommen till bloggen för psykologförbundets studeranderåd

Välkommen till den nystartade bloggen av psykologförbundets
studeranderåd. Vi som skriver här är alla representanter rån de olika utbildningsorterna i
Sverige. Vårt mål är att skapa enighet bland Sveriges
psykologstudenter för en starkare yrkesroll och ett kraftfullt förbund i framtiden,
samt föra upp relevanta ämnen till diskussion och utifrån dessa
arbeta för Sveriges psykologstudenter.

I studeranderådet arbetar vi i olika arbetsgrupper med olika uppgifter och syften. I
senaste numret av psykologtidningen (NR 11 2009) kunde vi exempelvis
läsa en intressant artikel om de olika psykologprogrammen och en
efterföljande diskussion om hur vi kan kvalitetssäkra vår utbildning.
Denna artikel var resultatet av en arbetsgrupp i SR
(Studeranderådet).

Denna blogg är frukten av en annan arbetsgrupp i SR. Syftet med denna
blogg är att informera, diskutera och göra studeranderådet mer
tillgängligt för andra psykologstuderande och allmänheten.  Här kommer
vi att blogga om alla möjliga ämnen som vi tycker är aktuella och som
det bör föras en diskussion kring.
Exempel på ämnen är allt från diskussionen kring egenterapins vara
eller icke vara,  hur psykologens roll i samhället kan stärkas och
massor av annat som rör vårt spännande framtida yrke!
 Har ni förslag på ämnen som ni anser borde diskuteras i
psykologförbundets studeranderåd? Känn er fria att kommentera och
komma med konstruktiva förslag.

/ Studeranderådet

Posted 10-02-2009 by Mattias W | 4 comment(s)
Filed under: , , , , , , ,