Normal 0 21 false false false MicrosoftInternetExplorer4
The Norge experience. Efter 6 veckors sommarjobb inom den norska psykvården tänkte jag samla mina upplevelser på ett ställe där de förhoppningsvis kan intressera någon. Jag tänkte att jag skulle hålla stället jag varit på anonymt och avslöjar därmed bara att jag varit på västkusten, ganska mitt i Norge. Jag arbetade som assistent på en allmänpsykiatrisk avdelning där det var tänkt att patienterna skulle vara inlagda under kortare perioder (Allt från några dagar till några månader). En del av det nedanstående är bara kuriosa medan annat är sådant jag önskar att jag hade vetat innan jag begav mig till Lusekoftans förlovade land. För att få någon sorts ordning i den massiva texten har jag försökt dela in det hela i rubriker.
Lönen? Jag skrev i ett tidigare inlägg att vår årslön låg på 265 000 NOK/år och att vi var anställda som assistenter, lyckas man bli anställd som miljöterapeut kan man tjäna mer. Jag vet att det är fult att prata pengar, men jag hade åtminstone önskat mig en liten referensram innan jag åkte, vi hade ingen aning om vad vi rimligen kunde vänta oss. Utöver denna grundlön fick vi tillägg för kväll/natt och helg. Kväll/natt var 45 kr/h och helg var 35 kr/h. Vad som verkligen ger pengar i Norge är att jobba övertid, om man lyckas med att få fler pass än de 35 h (kan variera) som utgör en arbetsvecka så fick vi dubbel timlön. Detta hände dock inte så ofta eftersom sparkraven hänger tungt även över norska sjukvården. Det kan därför vara en bra sak att kolla innan man åker hur arbetsgivaren ställer sig till övertid, våra försökte nämligen undvika det så mycket som möjligt och gav hellre passet till någon annan än till en person som fick övertid. Annat som kan vara värt att veta är att man kan få extra betalt i det fall man blir inkallad med kort varsel eller om arbetsgivaren flyttar på en från ett pass till ett annat.
Skatten? För att slippa betala 50 % i skatt så kan det vara bra att skaffa sig ett Skattekort. Det finns en blankett för utländska medborgare att fylla i. So far so good, men det är här det krångliga börjar. På skattetaten (norska skatteverket) möttes vi av förvisso vänlig men ack så tvetydig och diffus personal. Efter att ha uppskattat hur mycket vi skulle komma att tjäna så fick vi ett kort med en procentsumma tillsammans med en tabell där det anges hur mycket lönekontoret skulle dra i skatt, per månad (Procenten var med andra ord tänk att variera beroende på hur mycket man tjänade). Mannen på skattekontoret var inget fan av sådana tabeller, och sa uttryckligen att det ”nästan alltid blir fel när dom ska dra skatt”. Vi kom hursomhelst efter lite korrigeringar att betala ungefär 30 % i skatt.
Efter många och långa klargöranden och besök på skattekontoret visade det sig att vi förmodligen slutligen kommer att hamna på 10-12 %, när alla avdrag är gjorda, vi har alltså en del pengar att inkassera nästkommande år. Några av våra medresenärer lyckades dock att få skattekort som redan från början hade en fast procentsumma på 10-12 %. Magiska ord för att lyckas få etaten att skriva ut ett sådant skattekort med en fast och låg procentsumma direkt kan vara att säga att man är student och be dem att räkna på den slutliga skatten. Har man ingenting emot att vänta till nästa så verkar det i alla fall som att det hursomhelst går att komma relativt billigt undan skattemässigt. Detta beror i det här fallet både på att vi är utländska medborgare som är berättigade till skatterabatt samt att vi inte hann tjäna så mycket pengar under våra 6 veckor.
Boende? Här har jag en mycket stark rekommendation! Fråga uttryckligen om standarden på boendet om t ex. arbetsgivaren ordnar ett boende. Ett stort minus till ”vårt” sjukhus för standarden på vårt boende känns befogat. Det fanns varken frys, micro, stekpanna, kaffekokare eller andra matlagningsgrejjer där vi hamnade. ”Fullt dekketöj” innebar i realiteten att det fanns bestick och några få skruttiga tallrikar. Bland annat var ingenting utbytt sedan 70-talet, tvättstugan var allt annat än fräsch, allrummet mycket spartanskt inrett och rummen hade en lätt touch av mögel. Inte så roligt att bo i 6 veckor och kanske vi förväntade oss av ett norskt sjukhus. För denna lyx fick vi betala 1800 NOK per rum i månaden, vilket ändå är ganska mycket i relation till den låga standarden och till att orten i fråga är långt ifrån en metropol. Om vi hade slagit våra påsar ihop så hade vi kunnat undvika ”hyblerna from hell”
Dyrt? Ni har säkert hört att det är dyrt i Norge. Och ja, det är ganska dyrt i Norge. Inte så att man svimmar när man går in i affären, men färskvaror är inte billigt. Man kan nog säga att maten är i relation till lönen. En liter mjölk kostar ca 15 SEK, bensinen går på 15 SEK/l och en öl kostar ca 70 SEK. Fanns helt klart en del pengar att ”spara” på att ta med sig lite mat, eller vin för den rödvinsdrickande psykologen ;) För att prata mer onyttigheter så är godis och tobak jättedyrt.
Erfarenhet? För mig som inte jobbat inom psyk förut var det definitivt en välbehövd erfarenhet att få se patienter i miljö. Jag fick vara med om en del läkarsamtal, socionomsamtal och annat som var spännande i relation till kontakt med närliggande professioner. Den mest berikande erfarenheten var nog att se patienterna både under de avgränsade besöken hos läkare och i det ”vardagliga” livet 24 h/dygnet. Jag var på en allmänpsykiatrisk avdelning och fick därmed träffa relativt många patienter eftersom de inte var inlagda så länge, och patientkontakt överlag tyckte jag var positivt. Det som kunde vara lite svårt var att veta sin roll när man är tränad (nåja) i terapeutiska samtal och i arbetet som assistent bli uppmanad att ha ”samtal” med patienterna. Samtal som samtal kanske man tänker, och jo förvisso, men förutsättningarna är lite annorlunda när man istället för att ha någon knackades på sin dörr ett visst klockslag själv skall ta initiativ till att prata över en kaffe eller under en ledig stund.
Den norska psykvården? Den plats där vi befann oss på skriker efter psykologer. Det är givetvis positivt att vi i princip blev erbjudna jobb direkt när vi var färdiga och fick berättat för oss om lukrativa avtal och hur vi kunde få en specialistkompetens betald så fort det bara gick mot att vi stannade några år. Utan att föra det till diskussion för mycket kan man dock tycka att det är märkligt/tragiskt att en plats ständigt går runt med 5 lediga psykologanställningar som de inte lyckas fylla. Att vårda patienter på institution är en mycket kostsam historia och det känns lite märkligt att patienterna inte kan erbjudas knappt någon form av terapeutiska samtal enbart p.g.a. att det saknas någon med kompetens att utföra dem.
Maten? Maten överlag är väldigt lik den svenska. Den stora skillnaden är att man inte äter varm lunch utan bara har med sig ett paket smörgåsar. Annars äter man frukost och middag som i Sverige. Middagen äts dock något tidigare. Det mesta som finns i Sverige finns också i Norge och tvärtom. Deras mejerihylla ser lite annorlunda ut och har inte ett lika fylligt utbud av crème fraiche, matlagningsgrädde och keso-sorter. Utöver detta så konstaterade vi gång på gång att lösgodishyllan utgjorde en besvikelse.
Resa dit? Om man hamnar som vi gjorde, det vill säga mitt ute i ingenstans så var det en klar fördel att ha bil. Även om det gick att flyga dit relativt billigt så var möjligheten att utforska landskapet i stort sätt obefintliga utan bil. Vi köpte en sommarbil som vi förhoppningsvis kan sälja för nästan samma pris som vi köpte den för, även om vi skulle gå relativt mycket minus så kommer vi att sluta på samma summa som vi annars skulle betalt för tåg/flyg.
Språket? Givetvis är det individuellt hur pass lätt/svårt man har att ta till sig ett språk, och det här är mina personliga åsikter. Innan jag kom till Norge hade jag mest hört östlandsdialekt (bokmål) av Oslotyp. Jag tyckte att det var relativt enkelt att förstå. Min erfarenhet efter att nu både ha hört nynorsk som man talar på västlandet och bokmål är att nynorsk kan vara lite svårare att förstå. Efter några veckor förstår man helt klart mer, men jag kan ändå känna att det krävdes en del koncentration för att förstå och om det var många norrmän i stor grupp kunde jag ibland även efter en månad ha svårigheter att förstå allting. För att kommunicera kring vardagliga saker räckte mina kunskaper till, men när mer nyanserade saker som känslor eller känsliga händelser diskuterades kunde jag ibland känna mig lite handikappad av att inte bemästra språket till hundra procent. Dessutom kan det nog ha skrattats en del åt mina journal-anteckningar skrivna på Svorsk. Mitt intryck är att norrmännen är överlag bättre på att förstå svenska än vad vi är på att förstå norska, de är mer vana att se svenska tvprogram och höra svensk musik än vad vi är att göra vice versa. Summa summarum: den region jag var brukar diskuteras som en av de värre för svenskar att förstå sig på, vilket kan göra att jag är något mer negativ än andra norgeresenärer: Språket gick bra, men var definivt ett litet hinder.
Till sist en liten ordlista:
Norsk Svenska
Flått = Fästing
Klegg = Broms
Kveps= Geting
Syltetöj = Sylt
Vanskligt = Svårt
Svårt= Mycket
Roligt= Lugnt
Korleis= Hur
Dokke= Ni
A4-liv= Svensson-liv
Slappfisk= Latmask
Vore kul om någon annan kunde fylla i, rätta mig eller skriva om egna upplevelser.
Mycket intressant läsning! Personligen tycker jag det låter positivt att de har tomma platser. Här i Stockholm finns det knappt några psykologer alls i slutenvården OCH man vill inte anställa fler, så jag tror inte patienterna har det bättre här. Tomma platser gör ju dessutom att arbetsgivarna måste erbjuda bra villkor för att kunna rekrytera psykologer. Det verkar som att man som psykolog i Norge får mer ansvar, mer vidareutbildning och högre lön.
Jag funderar själv på att söka mig till Norge för att göra min PTP, bland annat eftersom det är ökänt svårt att få sådana anställningar i Stockholm.
Vill bara säga wow! Grym guide! Helt klart toppinlägg här i forumet. Jag nålar det så att det ligger överst i forumet hädanefter.
//Tore
Efter andra sommaren i Norge nyligen avklarad och med elden i baken nästan släckt (jobbade ca 70 timmar i veckan) kan jag bara understryka att din sammanfattning om Norge-erfarenheten är lysande och dessutom väldigt lik den bild jag fått!
Själv jobbade jag dock på sluten psyk, vilket antagligen är lite annorlund. Mer bälten, spända överarmar och sånt. Pengar är absolut en viktig aspekt (framför allt för en student) och de betalar bra, riktigt bra - framför allt för övertid. Kan helt klart rekommendera Norge, tummen upp för lusekoftorna i väst!
Erik Wallmark
@Thomas. Jag håller med om att det är positivt att de från arbetsplatsens håll markerar behovet av psykologer. Frågan är dock om dom kommer att lyckas bygga upp en psykologstab. Enligt den person vi pratade med berodde svårigheten på att få dit folk både på ortens egenskaper i kombination med att många psykologer inte ensamma vill ge sig in i en läkardominerad värld. Sjukhuset arbetade aktivt med att rekrytera psykologer genom att ha temadagar dit de bjöd in de verksamma psykologerna i länet för att diskutera hur man skulle kunna knyta psykologer till sig. Hur det lyckas får väl framtiden utvisa. Har ingen aning om huruvida den bild jag har fått är representativ för mindre norska städer i allmänhet eller om vår ort utgör ett extremexempel.
Hej Erik!
Jag har aldrig arbetat i Norge förr. Jag är intresserad av att jobba väldigt mycket i sommar. Kan jag fråga hur sökte du ditt arbete?
Det kan väl inte bli bättre för en psykologstudent - pengar till egen terapin och en erfarenhet av sluten psyk. !
Tack på förhand!
// Jonas
Kanonguide Alex!
Det här kommer jag definitivt ha nytta av, framförallt det där med boende verkar ju angeläget att kolla upp.
Tack! :)
http;//www.myspace.com/goine
Halloj Jonas!
Ta kontakt med sjukhusen runt om i Norge. Antingen genom att söka på nätet och ta direkt kontakt (det klassiska: mail och telefon) eller så kan du lägga upp ditt CV på nätet.
Här är exempelvis till ullevål: https://www.webcruiter.no/wcmain/cvlogin.aspx?company_id=265559266
Lycka till ;)