Jag håller med dig om att vi förmodligen är rörande överens på ett generellt plan. Men våra ståndpunkter verkar skilja sig när det gäller nyttan av att ha eller eftersöka biologiska orsaksförklaringar till våra klienters beteende (eller avsaknad av beteende). Vi är överens om att det mestadels går att bedriva framgångsrik behandling utan att blanda in den biologiska analysnivån. Men jag menar att den biologiska analysnivån har två viktiga tillämpningsområden inom psykologisk behandling. Dels i fallet med de klienter som avstår från att göra sina övningar därför att de antingen är rädda för de fysiologiska responserna, eller behöver en biologisk förklaring som motivation till behandlingen. Dessa klienter är förmodligen i minoritet, men jag är övertygad om att de finns. Det andra fallet är i forskning, där vi psykologer behöver en metod för att mäta utfall av vår behandling som är direkt jämförbar med läkemedelsindustrin. Jag menar alltså att vi borde genomföra jämförande studier mellan exempelvis beteendeaktivering och SSRI, där utfallet återkommande mäts med kliniskt kemiska metoder. Man har då också möjligheten att på lite längre sikt följa de bestående effekterna av de respektive behandlingarna på ett direkt biologiskt plan. Detta som komplement till självskattningar och andra klassiska psykologiska utvärderingsmetoder. Har vi tur kan vi med sådana studier på kuppen få svaret på hur stor andel av vårt välbefinnande som serotoninet egentligen svarar för.
Men egentligen är mitt engagemang för en humanistiskt-biologisk människosyn en reaktion mot den flummiga metaforiska "själspsykologi" som tyvärr fortfarande präglar den utbildning jag går på. Jag får mer och mer problem med att acceptera att man fortfarande delar upp människan i kropp och själ och pratar om "det undermedvetna" som något som verkligen finns i den fysiska världen. Likaså de extrema socialkonstruktivisterna och behavioristerna, med sitt ideologiska arv från John Locke och John Watson som beskriver människan som ett vid födseln oskrivet blad, är teorier jag mer och mer betraktar som politiska/religiösa dogmer. Detta är den egentliga drivkraften bakom mitt engagemang för en mer biologiskt förankrad utbildning, baserad på modern vedertagen vetenskaplig praxis. Beteendeforskning inom den psykiska analysnivån är ett exempel på detta, men jag tror att vi skulle kunna få en vidgad och av andra professioner mer respekterad förståelse av människan om vi byggde upp det "biologiska analysbenet" i vår verksamhet. Vi har en stark sociologisk kunskapstradition i svensk psykologi, vi står nu mitt i en stark "beteendeterapeutisk blomning", men vi är fortfarande tämligen svaga inom den biologiska förståelsen.
Här misstänker jag att våra åsikter går isär. Somliga förordar en renodling av psykologin, där man menar att en psykolog ska vara specialiserad på mänskligt beteende utifrån den psykiska analysnivån allena. Andra menar att denna psykiska analysnivå är otillräcklig för att beskriva och förstå människan i hennes sociala och biologiska sammanhang. Jag är en stark förespråkare för det sistnämnda perspektivet och välkomnar den ganska komplicerade människosyn som det innebär att försöka se människan genom såväl sociologens, som psykologens och biologens glasögon.
Ja just det. Tror du prickade in vad vi diskuterar rätt bra där. Jag är lite tveksam till att det tillför något särskilt att göra biologiska analyser. Men det beror ju helt klart på vilket mål man har. Om man vill kartlägga skeenden så detaljerat som möjligt i första hand så tillför det ju förstås något. Om man vill predicera och inverka på beteenden i första hand så tillför det nog väldigt lite. Jag kan dock hålla med om att det nog finns en och annan som gillar att höra några ord om eventuella biologiska förlopp innan de deltar i behandling, å andra sidan så tror jag att det går att nå de flesta av dem ändå med andra ord. Och jag misstänker att om en person deltar i behandling på grund av en trovärdig förklaring av sina biologiska händelser så är det ett skäl till beteendeförändring som ibland är mindre långsiktigt hållbart än vissa alternativa skäl. Whatever, inte vet jag. För tydlighetens skull ska jag säga att jag inte tycker det är fel att prata om biologiska förlopp, om det är till hjälp beror väl på vilken funktion det har för den enskilda individen, tänker jag.
Det jag kan hålla med om är ju att det är möjligt att det är taktiskt från vår professions sida att bygga upp det biologiska analysbenet som du kallar det. Att det skulle kunna funka tycker jag i och för sig mer är ett tecken på att vi inte är så pragmatiska i samhället. Det skulle i mitt ödmjuka tycke kännas sundare att visa på ett mer pragmatiskt förhållningssätt till kunskap. Sen är jag heller inte så inne på dualism, vilket kan ha framgått ibland.
Tordön:Här misstänker jag att våra åsikter går isär. Somliga förordar en renodling av psykologin, där man menar att en psykolog ska vara specialiserad på mänskligt beteende utifrån den psykiska analysnivån allena. Andra menar att denna psykiska analysnivå är otillräcklig för att beskriva och förstå människan i hennes sociala och biologiska sammanhang. Jag är en stark förespråkare för det sistnämnda perspektivet och välkomnar den ganska komplicerade människosyn som det innebär att försöka se människan genom såväl sociologens, som psykologens och biologens glasögon.
Mmm, det blir en komplicerad människosyn det. Det kan väl visserligen vara bra att inte lägga alla ägg i samma korg så att säga, om du hittar något användbart med dina biologiska glasögon så är jag förstås snart där och vill veta mer. Generellt så är jag personligen mer intresserad av det radikalbehavioristiska perspektivet och skulle kanske vilja veta typ "vad gör man när man tar på sig biologiska glasögon och vilka kontextuella händelser kontrollerar detta beteende?". (Eller "vad är en korg och vad är ett ägg - vad gör man då osv" [apropå lägga ägg i en korg]). För säkerhets skull tillägger jag att jag inte vill förknippas med eventuella behaviorister (om de finns idag) som hävdar att alla är lika från födseln, oskrivet blad... shit så konstigt.
I den här tråden har vi material för en hel konferens tror jag. Det kallar jag jättesjyst.
Jorgen: I den här tråden har vi material för en hel konferens tror jag. Det kallar jag jättesjyst.
@ Jorgen & Tordön:
Det är om inte annat ett sant nöje att se er pennfajtas om det! Tack.
Psykologiska Föreningen i Umeå: www.psykologiska.se
Jorgen:I den här tråden har vi material för en hel konferens tror jag. Det kallar jag jättesjyst.
Som Christian säger så är det trevligt att sitta bredvid och titta på. Jag brukar gärna falla in i diskussioner men inte mer än så här denna gång.
Appropå hur diskussioner börjar med ett ämne (i detta fallet om psykologer ska få skriva ut medicin i Hawaii) och slutar upp i något annat (behaviorism och biologi) är roligt att se. Diskussioner som distileras till att handla om vetenskapssyn och kunskapsuppfattning. Kul!
Tore: Tordön: Det riskerar att slå tillbaka i form av intensivare revirstrider, nu med ekonomiska förtecken. Vad menar du? Jo, jag menar att den revirstrid mellan läkare och psykologer som idag förbittrar psykiatrin kan förvärras om den SSRI/bensoberoende patienten får möjlighet att få ut de hett eftertraktade pillren av en privatpraktiserande psykolog, som tjänar en femhundring per skrivet recept. Läkaren, som kanske håller på med en tuff uttrappningsplan, lär inte uppskatta om denna plan saboteras av en godtrogen psykolog, som av ekonomiska skäl väljer att tillmötesgå patienten. Jag vet att det är ett worst case scenario, men exakt detta har vållat problem inom dykläkarkåren. Den dykläkare som är strikt och återhållsam med fitness-to-dive-intyg, står inom kort utan klienter. Ingen potentiell dykare vill gå till en svårflörtad dykläkare. Analogt med detta ser jag risken med svårflörtade privatpsykologer, som tappar sina kunder och därför måste börja tänja på receptblocksetiken. Då lär vi få krig med de huvudsakligen offentliganställda läkarna. Dessutom blir det svårare att för en redan förvirrad allmänhet definera vad som är psykologisk behandling respektive medicinsk behandling. Låt läkarna behandla sjukdomar med deras behandlingsmetoder och låt oss psykologer behandla ohälsa med våra metoder. Ska en psykolog ägna sig åt läkemedelsförskrivning bör denne gå samma farmakologiska utbildning som läkare, eller möjligtvis en begränsad förskrivningsrätt av enbart psykofarmaka efter en begränsad utbildning inom psykofarmakologi. Dessutom ska denne psykolog använda denna förskrivningsrätt inom psykiatrin. Inte utanför. Varför bara psykiatri? Med en stundande privatisering så är ju det bara en av flera organisationer... Samt en specialistkurs med inriktning psykofarmaka torde kunna lösa utbildningskravet, som jag också vill ha. Men det är väl så gott som givet. Jag menar att jag har svårt att se tillämpligheten av att behandla med psykofarmaka utanför psykiatrin. Men jag kanske bara inte har sett nyttan ännu. Steven Hayes är en vis man. Även om han plankar mina debattinlägg Ja, vilken härmapa!
Tordön:
Det riskerar att slå tillbaka i form av intensivare revirstrider, nu med ekonomiska förtecken.
Vad menar du?
Jo, jag menar att den revirstrid mellan läkare och psykologer som idag förbittrar psykiatrin kan förvärras om den SSRI/bensoberoende patienten får möjlighet att få ut de hett eftertraktade pillren av en privatpraktiserande psykolog, som tjänar en femhundring per skrivet recept. Läkaren, som kanske håller på med en tuff uttrappningsplan, lär inte uppskatta om denna plan saboteras av en godtrogen psykolog, som av ekonomiska skäl väljer att tillmötesgå patienten. Jag vet att det är ett worst case scenario, men exakt detta har vållat problem inom dykläkarkåren. Den dykläkare som är strikt och återhållsam med fitness-to-dive-intyg, står inom kort utan klienter. Ingen potentiell dykare vill gå till en svårflörtad dykläkare. Analogt med detta ser jag risken med svårflörtade privatpsykologer, som tappar sina kunder och därför måste börja tänja på receptblocksetiken. Då lär vi få krig med de huvudsakligen offentliganställda läkarna.
Dessutom blir det svårare att för en redan förvirrad allmänhet definera vad som är psykologisk behandling respektive medicinsk behandling. Låt läkarna behandla sjukdomar med deras behandlingsmetoder och låt oss psykologer behandla ohälsa med våra metoder. Ska en psykolog ägna sig åt läkemedelsförskrivning bör denne gå samma farmakologiska utbildning som läkare, eller möjligtvis en begränsad förskrivningsrätt av enbart psykofarmaka efter en begränsad utbildning inom psykofarmakologi. Dessutom ska denne psykolog använda denna förskrivningsrätt inom psykiatrin. Inte utanför.
Dessutom blir det svårare att för en redan förvirrad allmänhet definera vad som är psykologisk behandling respektive medicinsk behandling. Låt läkarna behandla sjukdomar med deras behandlingsmetoder och låt oss psykologer behandla ohälsa med våra metoder.
Ska en psykolog ägna sig åt läkemedelsförskrivning bör denne gå samma farmakologiska utbildning som läkare, eller möjligtvis en begränsad förskrivningsrätt av enbart psykofarmaka efter en begränsad utbildning inom psykofarmakologi. Dessutom ska denne psykolog använda denna förskrivningsrätt inom psykiatrin. Inte utanför.
Varför bara psykiatri? Med en stundande privatisering så är ju det bara en av flera organisationer... Samt en specialistkurs med inriktning psykofarmaka torde kunna lösa utbildningskravet, som jag också vill ha. Men det är väl så gott som givet.
Jag menar att jag har svårt att se tillämpligheten av att behandla med psykofarmaka utanför psykiatrin. Men jag kanske bara inte har sett nyttan ännu.
Steven Hayes är en vis man. Även om han plankar mina debattinlägg
Ja, vilken härmapa!
http://mosskin.se/2007/09/08/guantanamo-lakare-och-psykologer/
Psykologer i militären får förskriva och i England får psykologerna skriva LPT. Är vi nog anglo-amerikanska att följa efter? Eller är det Hawaii som gäller?
Jag har aldrig besökt Hawaii, men jag har hört att det ska vara trevligt.
Hayes
Jag försökte hitta en uppdatering på frågan om förskrivningsrätt i Hawaii men hittade bara detta om New Mexico:
http://www.apa.org/practice/nm_rxp.html
New Mexico Governor Signs Landmark Law on Prescription Privileges for Psychologists Washington, D.C., March 6, 2002 -- New Mexico Governor Gary Johnson (R) signed legislation into law authorizing properly trained psychologists to prescribe psychotropic medications to patients, making New Mexico the first state in the country to institute such a law. Originally introduced by Rep. Edward Sandoval (D), bill 170 passed 56-11 in the New Mexico state house chamber and 29-9 in the Senate. "The American Psychological Association is quite pleased that New Mexico enacted a law allowing prescription privileges for psychologists," says Russ Newman, Ph.D., J.D., Executive Director for Professional Practice, American Psychological Association. "Statistics show that there is a public health need in large rural areas with mental health service gaps and it is our understanding that this is particularly true in New Mexico. Increasing the number of mental health professionals trained to prescribe will improve access to quality mental health care."
Washington, D.C., March 6, 2002 -- New Mexico Governor Gary Johnson (R) signed legislation into law authorizing properly trained psychologists to prescribe psychotropic medications to patients, making New Mexico the first state in the country to institute such a law. Originally introduced by Rep. Edward Sandoval (D), bill 170 passed 56-11 in the New Mexico state house chamber and 29-9 in the Senate.
"The American Psychological Association is quite pleased that New Mexico enacted a law allowing prescription privileges for psychologists," says Russ Newman, Ph.D., J.D., Executive Director for Professional Practice, American Psychological Association. "Statistics show that there is a public health need in large rural areas with mental health service gaps and it is our understanding that this is particularly true in New Mexico. Increasing the number of mental health professionals trained to prescribe will improve access to quality mental health care."
Oj här var det mer:
http://www.apa.org/releases/louisianarx.html
Louisiana Becomes Second State to Enact Prescription Privileges Law for Psychologists Washington, D.C. - Today, Louisiana became the second state in the country to gain a law authorizing properly trained psychologists to prescribe certain medications for the treatment of mental health disorders. New Mexico was the first state to enact such a law in 2002. Originally introduced by Speaker of the House Joe R. Salter (D) and by President of the Senate, Donald E. Hines, M.D., (D), HB 1426 bill passed 62-31 in the Louisiana state house chamber and 21-16 in the Senate and was signed by Governor Kathleen Blanco (D). "The American Psychological Association is quite pleased that Louisiana enacted a law allowing prescription privileges for appropriately trained psychologists," says Russ Newman, Ph.D., J.D., executive director for professional practice, American Psychological Association. "This law will help improve access to badly needed care, with current waiting times to see a psychiatrist in Louisiana reported to be as much as six months." Louisiana House Bill 1426 requires that only psychologists who have completed a post-doctoral master’s degree in clinical psychopharmacology from a regionally accredited institution and have passed a national examination approved by the State Board of Examiners of Psychologists can prescribe. In addition, the psychologist, termed by the law as a "medical psychologist," is required to work collaboratively with the patient’s physician when prescribing medication. The bill limits the prescriptive authority to medications for nervous and mental health disorders only.
Washington, D.C. - Today, Louisiana became the second state in the country to gain a law authorizing properly trained psychologists to prescribe certain medications for the treatment of mental health disorders. New Mexico was the first state to enact such a law in 2002. Originally introduced by Speaker of the House Joe R. Salter (D) and by President of the Senate, Donald E. Hines, M.D., (D), HB 1426 bill passed 62-31 in the Louisiana state house chamber and 21-16 in the Senate and was signed by Governor Kathleen Blanco (D).
"The American Psychological Association is quite pleased that Louisiana enacted a law allowing prescription privileges for appropriately trained psychologists," says Russ Newman, Ph.D., J.D., executive director for professional practice, American Psychological Association. "This law will help improve access to badly needed care, with current waiting times to see a psychiatrist in Louisiana reported to be as much as six months."
Louisiana House Bill 1426 requires that only psychologists who have completed a post-doctoral master’s degree in clinical psychopharmacology from a regionally accredited institution and have passed a national examination approved by the State Board of Examiners of Psychologists can prescribe. In addition, the psychologist, termed by the law as a "medical psychologist," is required to work collaboratively with the patient’s physician when prescribing medication. The bill limits the prescriptive authority to medications for nervous and mental health disorders only.
Jag ser det inte riktigt som vårt område. Det blir också ytterligare en grej bredvid psykoterapeutlegitimationen man måste läsa in om man ska jobba i klinisk verksamhet.
Jerry:Jag ser det inte riktigt som vårt område. Det blir också ytterligare en grej bredvid psykoterapeutlegitimationen man måste läsa in om man ska jobba i klinisk verksamhet.
Jag tänker mig att det eventuellt skulle fungera som en klinisk specialisering. Leg. Psykolog medicinsk specialisering. Tillämpningsområde skulle eventuellt vara för psykologen att ta över verksamheter som t.ex. psykiatrin och primärvården. Mest dock som ett alternativ för psykologer. Jag ser inte heller riktigt meningen med det. Fast det beror också lite på hur stort området är just kring psykopatier. Hur dåligt diagnosticerar psykologer gällande medicin skulle jag vilja veta.
Men i t.ex. New Mexico så verkar det mest vara en extrem åtgärd då det inte finns psykiatiker på nära avstånd.
Tore: Louisiana House Bill 1426 requires that only psychologists who have completed a post-doctoral master’s degree in clinical psychopharmacology from a regionally accredited institution and have passed a national examination approved by the State Board of Examiners of Psychologists can prescribe. In addition, the psychologist, termed by the law as a "medical psychologist," is required to work collaboratively with the patient’s physician when prescribing medication. The bill limits the prescriptive authority to medications for nervous and mental health disorders only.
Wow! Snacka om krystad lag! Only psychologists that:
En lag ska vara allmängiltig och innehålla så få undantag som möjligt. Annars är den diskriminerande och dysfunktionell, menar jag.Enligt min mening är detta ett fint exempel på hur en stark lobbyorganisatinon driver igenom en lag mot bättre vetande och utan egentligt behov. Till slut blir det en lag, men den är så kringskuren och "anpassad" att det nästan blir skrattretande. Det hade varit bättre om läkaren fortsatt skriva ut recept och att man i rurala områden trimmat systemet med att förskriva medicin på distans. Glesbygdsargumentet luktar läkemedelslobby lång väg...
Tordön: En lag ska vara allmängiltig och innehålla så få undantag som möjligt. Annars är den diskriminerande och dysfunktionell, menar jag.
En lag ska vara allmängiltig och innehålla så få undantag som möjligt. Annars är den diskriminerande och dysfunktionell, menar jag.
Jag håller med dig, men lagstiftningsprinciperna skiljer sig ju mellan länder. I Sverige gillar vi breda generella lagar, men man behöver inte fara längre än till Danmark för att se en avsevärt mycket mer specifik lagstiftning. Och... det är ju ingen slump att USA har flest jurister per capita i världen. ;)