Hej!
Jag är en oerhört frustrerad examinerad psykolog som behöver lite kloka råd om vad jag ska göra för att få en PTP-tjänst. Jag tog min examen i Lund i juni 2007 och därefter var jag föräldraledig med vår andra dotter. Började söka jobb sommaren 2008 och har nu sökt över 150 tjänster. Av dessa har ca 70 varit PTP-tjänster och resten har varit rena Leg.Psykologtjänster.
Min familjesituation gör att det är mycket svårt att flytta och därför har jag mestadels sökt tjänster i Skåne men på senare tid även i Södra Sverige och i Köpenhamn. Jag har även skickat säljbrev till en rad olika ställen och försökt att utnyttja de kontakter jag har.
Av de 150 sökta tjänsterna har inte en enda resulterat i en intervju. Flera personer har gått igenom mina ansökningshandlingar utan att anmärka på något, snarare är det nog min bristande yrkeserfarenhet som ställer till det. Som jag har förstått det, eller som min handledare berätttade för mig under termin 10, så är det detta som man särskiljer folk på när man får in ansökningar. Hon sa rent ut att man lägger dem med minst antal års arbestlivserfarenhet längst ner i högen. Detta har jag även fått bekräftat från flera håll och när man exempelvis skickar ansökningar inom Region Skåne så är det alltid obligatoriskt att man fyller i antalet år arbetslivserfarenhet. Med mina tre års erfarenhet, jag är 30 år, är det därför inte konstigt att jag aldrig kommer på intervju. Jag har annan värdefull erfarenhet som mamma till två små barn men denna räknas tyvärr inte. Hade jag vetat att det var så här det låg till så hade jag jobbat mer under utbildningen och innan jag började läsa men det visste jag inte förrän det var för sent. Varför upplyser man inte mer om betydelsen av arbetslivserfarenhet i början av utbildningen?
Jag tycker snarare att man borde förlänga kravet på antal års arbetslivserfarenhet istället för att ta bort kravet. Eller så borde man införa betyg så att man har en chans att sticka ut på det viset. Jag har alltid haft jättebra poäng på mina tentor men det syns ju tyvärr inte i det rådande betygssystemet. Oavsett är det oerhört frustrerande att gång på gång få negativt svar på sina ansökningar och situationen blir inte bättre av att man inte får något stöd alls av förbundet. Har varit i kontakt med dem flera gånger med slutsatsen att det blir nog lättare om du flyttar men det kan jag inte. Den här senaste PTP- enkäten kändes också lite som ett hån då man drog slutsatsen att antalet PTP-platser var tillräckligt. Jag hoppas verkligen att man tittar närmare på de 30 % som inte svarade.
Med hopp om lite kloka råd!
Hej Birgitta,
Det var ingen rolig läsning att ta del av. Det jag börjar fundera på är dock om det verkligen är din arbetslivserfarenhet som är problemet. Du tog examen från en femårig utbildning som ca 27 och hade innan dess arbetat tre år? Det är ju verkligen inte så att du slösat bort din tid direkt, många på vår utbildning inklusive jag själv har ju studerat eller rest en hel del innan. Komvux är dessutom vanligt pga våra höga antagningskrav. Det kanske kan vara en poäng att kontrollera med arbetsgivarna varför de inte anställt just dig. Att få feedback på din ansökan helt enkelt.mvhJonas
Ett tips är att söka PTP-tjänster i resten av landet. Vill du ha en PTP-tjänst inom rimlig tid, så måste du vara beredd på att flytta. Dessutom kommer du att få en bättre PTP-lön. Region Skåne har sänkt ingångslönerna för både PTP-psykologer och leg psykologer.
Hej och tack för ditt svar!
Ja det är tråkig läsning men det är så verkligheten ser ut. Jag får kanske bli bättre på att följa upp mina ansökningar men jag har ändå en känsla av att det har med bristande arbetslivserfarenhet att göra. Jag var bland de yngsta när jag började läsa och många av mina kursare hade då arbetat i flera år och fortsatte ofta jobba med dessa jobb parallellt med studierna, om än i mindre omfattning. Jag jobbade ett år innan jag började läsa och sen sommarjobbade jag några somrar innan vi fick vår första dotter och sen blev det svårare att jobba. Innan jag fick henne hade jag ett kortare studieuppehåll då jag arbetade i ett halvår. Efter min examen har jag ju varit föräldraledig med vår andra dotter och sen har jag läst sexologi och volontärarbetar nu sen i somras på en ridskola som bedriver ridterapi för barn och vuxna med olika sorters fysiska och psykiska funktionshinder. Jag försöker alltså få lite arbetslivserfarenhet som inte är helt värdelös i cv:n. Tidigare har jag arbetat på förskola och som veterinärassistent och det kanske inte smäller så högt. En fundering som jag också har är att det kanske är en nackdel att ha två små barn i jobbsökarsammanhang. De kanske då tror att jag kommer att vara hemma för sjukt barn hela tiden men så ser det ju inte ut och dessutom är vi ju två som delar på det. Trist är det i alla fall!
Tyvärr är det inte ett alternativ för mig att flytta längre än några timmar bort. Jag har sökt tjänster i Södra Sverige upp till Stockholm men det har inte heller gett något resultat. Kanske hade det varit lättare i Umeå men det är inte rimligt alternativ för mig eftersom familjen inte är flyttbar.
Nu nämner du mest ställen som har psykologutbildning, och där är ju konkurrensen stenhård, gissar jag. Kolla istället på större eller mellanstora orter som inte har någon psykologutbildning. Växjö, Norrköping, Karlstad, Kalmar samt hela Norrland utom just Umeå.
Hej Birgitta!
Tråkig läsning och jag förstår att det är en svår situation för dig. Jag kastar in några livlinor som du möjligtvis redan testat:Jag föreslår att du även hör av dig till arbetsplatser som inte explicit annonserar efter PTP-platser. Jag föreslår att du engagerar dig i lokala intresseföreningar där du träffar andra psykologer.
Birgitta:jag har ändå en känsla av att det har med bristande arbetslivserfarenhet att göra
Jag skulle inte gissat på bristande arbetslivserfarenhet i första hand. Skulle jag gissa på något, skulle det vara vikten av att ha ett stort nätverk (något psykologer tidigare varit dåliga på). Det går inte att underskatta vikten av att känna kollegor och vänner som kan lägga in ett gott ord om en. En risk med att hamna utanför arbetsmarknaden är att man tappar kontakten med kollegor och vänner vilket innebär att ens nätverk krymper. Detta är också varför det är så viktigt att vara AKTIV i studentföreningar under sin utbildningstid och AKTIV i förbundet (utskott, yrkesföreningar etc) och/eller psykoterapiföreningar efter sin utbildning.
Lycka till och hoppas du får PTP snart.
Erik
Erik Wallmark
Jag kan bara instämma med ovanstående talare, det låter som en riktigt frustrerande situation. Jag undrar vidare vad som kommer hända när det även kommer ut psykologer från de nystartade psykologprogrammen? Det känns som att PTP-platserna omöjligen kan räcka till.
Det kanske inte hjälper dig, men jag tror det måste bli en politisk fråga. Psykologförbundet och andra måste se till att landstingspolitikerna ser till att det finns tillräckligt med tjänster för att alla studenter ska ha möjlighet att få sin examination. Allt annat är ju ett vansinnigt slöseri med samhällets resurser, samt rent bedrägligt mot de studenter som läser och vill kunna arbeta som kliniska psykologer. Jag uppmanar alla psykologstudenter att ligga på politikerna i landstinget, det är en investering för er framtid!
Jag har faktiskt sökt PTP-tjänster både i Växjö, Norrköping och Kalmar men utan resultat. Men visst är det säkert så att trycket är extra högt i närheten av universitetsstäderna. I våras när Region Skåne hade ute sina tjänster var det 60 sökande på varje tjänst.
Tack för ditt svar!
Jo visst är det säkert så att nätverkt och kontakter är av stor betydelse. De gånger jag har varit mest nära att få komma på en interjvu har faktiskt varit när mina vänner och bekanta ansträngt sig och använt sina kontakter. Så jag har en del positiva kontakter nu med några ställen men det känns som att det allting är någoting som sätter käppar i hjulen. Antingen ska den tilltänkta handledaren gå på föräldrarledighet eller så räcker inte ekonomin till eller så har dem inte lokaler så att det räcker. Tänker också göra en drive snart igen och kontakta alla företag i regionen som jag kan tänka mig att jobba hos. Jag gjorde det förra året men det kanske kan vara läge igen.
Det är egentligen inte klokt att det ska vara så svårt att få en PTP när det är ett krav för att bli legitimerad och när man läst så många år. Det är verkligen ett slöseri med resurser!
Hemskt trist situation du beskriver! Vet inte om det kan vara till någon hjälp alls, men vad jag har hört är Jönköping en stad som är hungrig på att knyta till sig psykologer. De har ett väldigt frikostigt praktikprogram som inkluderar bostad och hemresor för oss studenter i Linköping, och de marknadsför sig ofta till studenter i egenskap av framtida arbetsgivare. Kanske inte rimligt att pendla dit, men söker du allt söder om Stockholm kvalificerar ju Jönköping också in.. =) Lycka till!
Johan:De har ett väldigt frikostigt praktikprogram som inkluderar bostad och hemresor för oss studenter i Linköping...
Är det sant!?
www.mentalisering.se
Yes sir! I alla fall enligt vår praktiksamordnare. Man bor nog inte Hilton, och det är antagligen billigaste resealternativet - men jag gillar det skarpt ändå! Jönköpings Landsting kan dessutom handla om en hel del mindre orter så klart. Hittad en länk till deras PTP-sida: http://www.lj.se/index.jsf?nodeId=34923&nodeType=12
Hej Birgitta
Vad bra att du använder den här vägen för att få nya uppslag i ditt sökande. Mitt perspektiv är erfarenheterna från den psykiatriska kliniken vid Karolinska sjukhuset. Jag var i många år ansvarig för att annonsera ut ptp-tjänster och sedan välja vilka av alla sökande som skulle anställas. Vi bemödade oss att hitta de som dels skulle kunna tillföra vår verksamhet något och dels de som framstod som ambitiösa och läraktiga i sina ansökningar. Ibland var det också personer som hade föraviserat ansökningar genom att ringa och presentera sig utan att vi hade någon annons ute. Det tyckte jag var en bra sak.
Det jag tänker att du skulle kunna göra nu är att se efter om det finns några specifika psykologverksamheter som du är intresserad av för framtiden. Ringa in dem, och ta reda på hur man arbetar där, vilka som jobbar där nu och hur planerna ser ut. Tag sedan kontakt med dels någon ansvarig psykolog men dels också med någon annan som är överordnad, och be att få komma och presentera dig. Att liksom bara vara på desperat jakt efter ptp-tjänst är kanske inte den allra bästa utgångspunkten.Då är du i underläge från början. Vänd på steken och se det som att du erbjuder en verksamhet dina tjänster, som de kommer att ha stor glädje och nytta av.
Du behöver ha ett längre perspektiv än att bli legitimerad. Hur har du tänkt att din karriär ska se ut? Vilket område och vilken inriktning har du tänkt att du ska specialisera dig inom? Om din examensuppsats handlade om något som du brinner för kanske du kan jobba vidare i den riktningen och höra efter vilka projekt som bedrivs vid universitetet inom det området, och ta reda på om det behövs någon assistent eller liknande där. Jag vet flera som kunnat göra sin ptp på det sättet. Glöm heller inte bort den privata marknaden. Flera privata psykologaktörer är nu såpass stora att de kan tänka sig att använda ptp-befattningar som rekryteringsbas för framtiden. Snart kommer det att bli brist på psykologer, så de framsynta arbetsgivarna rekryterar redan med tanke på det.
Såg att någon tipsade om Jönköpings läns landsting. Det är naturligtvis långt att pendla dit men det kanske funkar att veckopendla? Det finns alltid förhandlingsutrymme - arbeta 4 långa dagar, och vara ledig 3?
Lycka till!
Håkan Nyman
Trevligt med delade tips kring att öka möjligheterna till att få en PTP tjänst men problemet kvarstår där dessa positioner fortsätter tillhöra en raritet på arbetsförmedlingens hemsida. I skrivandes stund har ams över 70 leg. psykolog annonser ute mot 4st PTP.
Flaskhalsproblematiken är knappast ny men detta är något psykologförbundet MÅSTE ta ansvar för att uppmärksamma politiker om för att öppna upp möjligheter för nyexaminerade psykologer för att undvika resursslöseri som nämnts tidigare. Statistik på psykologförbundets egna hemsidor och lite enkät resultat som sprids INOM kåren är verkningslöst. Debatten måste flytta fokus till det allmänna forumet och psykologprofessionen måste parallellt sprida kunskapen om sin verksamhet om det skall till en förändring.
Personligen är jag av åsikten att detta är förnedrande som psykologstudent att konkurrera på detta sätt där man likt grisar som blir tilldelade mat slänger sig på första bästa plats i desperation. Jag står själv och knackar på dörren till arbetslivet och fick i veckan reda på att det varit närmare 40 sökandes till arbetsförmedlingens utannonserade PTP plats i Lund. Med dessa odds spelar tipsen på detta forum tyvärr föga roll och jag hoppas att vi psykologstudenter kan ta det ansvar som psykologförbundet inte gör, att uppmärksamma allmänheten om detta problem för att bana väg för kommande generationer psykologer (och de som för tillfället befinner sig i "twilight zone")....